bokhandlarn

Sputnikälskling, eller det där mellantinget som tydligen inte finns

1 kommentar

9789113021331_200_sputnikalskling_pocket

Handling (från Goodreads): 

Berättaren, läraren K, älskar Sumire, en ung, begåvad och orolig författare. Sumire älskar sin vän och arbetsgivare Myu, en affärskvinna som är betydligt äldre. Myu har förlorat förmågan att vara närvarande i någon kärlek överhuvudtaget. Myu är Sumires ”sputnikälskling”, ett smeknamn som kommer sig av att hon en gång råkat kalla Sumires favoritförfattare Jack Keroauc ”sputnik” i stället för ”beatnik”.

Myu och Sumire reser till Grekland på semester, och snart får K ett samtal mitt i natten. Det är Myu som ber K enträget att komma dit. Det visar sig att Sumire är försvunnen. Är hon död? Har hon fallit ned i en brunn? Eller vilken tillvaro befinner hon sig i? Murakami håller upp en dörr öppen in i en annan värld, en surrealistisk drömvärld, som finns där som ett ständigt hot och en lika ständig möjlighet

Recension av: 1Q84 bok 1 | Norwegian wood

Kommentar:

”Antingen älskar man Murakami eller så hatar man honom” citat av diverse många. ”Alla förstår ju inte Murakamis speciella skrivspråk” citat av diverse många igen. 

Ja, fast nej. Jag förstår hans speciella skrivsätt, men det ger mig inte så mycket. Jag älskar inte hans böcker. Jag hatar de verkligen inte.  He’s just an author to me. Jag har betydligt fler böcker att bli eld och lågor över (ska vi prata surrealistiskt och speciellt skrivspråk, då är faktiskt Jaclyn Moriartys Dreaming of Amelia the queen of awesomeness) precis som jag har betydligt fler böcker att kasta iväg av frustration.

Men om vi återgår till denna speciella bok. Den var betydligt mer intressant än Norwegian wood, men sämre än 1Q84 bok 1. Jag vet inte hur det funkar på Japanska men alla dessa likheter som var så betydligt långsökta. Nu hittar jag inte sidan men någonstans jämfördes en känsla/händelse med att Buddha föddes ur en armhåla. I sig kan det vara lite skoj, men efter sjuttio andra knäppa liknelser blir det bara störande i texten som att (McAwesome et al., 2013: 764) en random källa ska placeras mitt i en mening. 

Ja, hur kändes det att läsa boken? För att Murakami:a det hela: det kändes som om jag var en giraff som nyss fått syn på det godaste lövet högst upp på trädet men att min långa hals inte var lång nog så jag fick nöja mig med ett löv lägre ner. På vissa ställen var lövet gudomligt, på andra ställen fick det spottas ut. 

Fortfarande inte en favoritförfattare. Fortfarande inte en favorithistoria. Vet inte vad jag ska tycka då det ständigt växlar mellan sträckläsning och ”arrhhjk måste läsa ut snart”. Confusing. That’s my final offer.

Sputnikälskling av Haruki Murakami |Japanese origional title: Spūtoniku no koibito (スプートニクの恋人) | Antal sidor: 288 |  Utgivningsår: 2008 | Förlag: Norstedts | Från: Lånat av min vän Emma

Annonser

Författare: bokhandlarn

Dansande boknörd.

One thought on “Sputnikälskling, eller det där mellantinget som tydligen inte finns

  1. Pingback: Läst i maj | bokhandlarn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s