bokhandlarn


Lämna en kommentar

Jorden runt-läsning: Österrike

osterrikes-flagga

Nu ligger jag jobbigt mycket efter med mina recensioner, så nu kommer det försökas publiceras så mycket det bara kan.

Handling (från förlaget): 

Femhundra brev från Wien, prydligt sorterade efter årtal, ombundna med snöre och förvarade i en IKEA-kartong. Adressaten var Otto, en judisk pojke som tretton år gammal ensam kommit till Sverige från ett Österrike som alltmer präglades av nazisternas maktövertagande 1938. Ottos föräldrar blev kvar i Wien och bevittnade den tilltagande terrorn mot den judiska befolkningen. Breven till Otto visar hur deras vardagsliv hela tiden kringskärs. De försöker hålla modet uppe, både på sig själva och på sonen, de gläds åt att han har nått friheten, men samtidigt lyser sorgen och saknaden igenom. De sista brev Otto får har avsändaradressen Theresienstadt – hans föräldrar skulle aldrig återvända.

Med utgångspunkt i detta unika brevmaterial ger Elisabeth Åsbrink en personlig och engagerad skildring av den svenska stelbentheten och räddhågsenheten under andra världskriget och visar hur anti-semitismen genomsyrade samhället. Intervjuer med Ingvar Kamprad gjorda 2010 ger relief åt hennes berättelse.

Kommentar:

Jag förstår verkligen varför Elisabeth Åsbrink fick Augustpriset för denna bok! Väldigt känslofylld och bra!

Jag gråter sällan till böcker (eller aldrig, kan bara minnas en gång och då var jag tolv år) men denna var jag riktigt nära att börja gråta till faktiskt. Elisabeth behöll sitt faktasamlande samtidigt som hon fick in det emotionella på ett väldigt bra sätt. Man var liksom där, mitt i andra världskriget, mitt bland alla förföljda människor, oönskade människor, trångsynta människor.

Länge har jag efterlyst böcker om andra världskriget som ”visar det mer ovisade”. Som tillexempel Sarahs Nyckel av Tatiana de Rosnay som skriver om något som Frankrike skäms över att ”de gjort” under andra världskriget. Och i Wienerwald… visade ett nytt ljus av Sverige. Finally! Det finns inte så superstor anledning att vara stolt över sitt land när det gäller krig.

Det som hände var hemskt. Men det händer fortfarande hemska saker. Lätt att säga att alla var otroligt hemska mot judar på den tiden. Men hur många ser inte muslimer som terrorister, eller romer som icke-människor IDAG. Fundera på detta en stund…

jordenrunt

aut

Österrike
Huvudstad: Wien
Officiellt språk: Tyska
Total population: 8, 464, 000
Life exextancy at birth m/f (years) 78/84
Probability of dying under five (per 1000 live births): 4 

Statistik och karta taget från WHO’s hemsida.

Betyg: 4 av 5

Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink|Antal sidor: 329|  Utgivningsår: 2011 | Förlag: Natur och kultur| Från: September 2012 (något pocketerbjudande)

Annonser


2 kommentarer

Bokbloggare mot rasism! Eller jag vågar inte säga hans namn

Det var länge sedan man inte hörde konstant prat om det där partiet.
Det var länge sedan man inte hörde konstant prat om den där personen. 

Jag vågar ej säga deras namn. De är för onda. Och just nu är de som allra ondast, för det är nu folk tror att de är oskyldiga. 

Varje dag väntar jag på Harry Potter som ska rädda mig från vår tids moderna Voldermort – rasismen. Och varje dag väntar jag på Katniss som ska revolutionera mot vår tids moderna President Snow – Nolltollerans mot invandring och ständigt hat. Jag väntar på Skeeter från The Help, på Scout från To Kill a Mockingbird, på Liesel från Boktjuven eller på Shirin från Fjäril i Koppel. Men de kommer aldrig. För de existerar inte.

Alla onda börjar oskyldigt. Tom Riddle med sin oskyldiga orphan-look och vilja att lära sig i skolan. Han blev Voldermort. Adolf Hitler med även sin lilla oskyldiga målarpojke-look och en vilja att förändra ett ojämställt Tyskland. De började smått och oskyldiga, men vi alla vet hur det slutade.

Harry Potter kommer inte. Katniss kommer inte. Fiktiva karaktärer kommer inte hjälpa oss besegra rasismen med pilbågar och trollstavar. MEN, likt Liesel så finns vetskapen om vilket vapen en bok kan vara. Böcker bredar perspektiv. Böcker ser alla människor. Böcker tänker, böcker får en själv att tänka. Jag har alltid vart uppväxt i ett nolltolereande ”samhälle” (familj, dagis, skola, jobb) mot rasism, men det är via böckerna jag förstått att det inte bara går att tro på en sak, man måste stå upp och agera på denna sak.

Jag är Harry Potter. Jag är Katniss. Jag är Liesel. Jag är Skeeter. Jag är Shirin. Jag är Scout. Och jag säger NEJ till Rasism. Kampen börjar nu. 

Detta inlägg ingår i Bokbloggare mot rasism (med en sån där liten #). Vi är trötta. Jag är trött. Bort med rasism.

1362517260188265719063129968154667024