bokhandlarn


Lämna en kommentar

En allmänt skum dag

Alltså alltså alltså. Jobbet på bokhandeln idag var segare än vanligt. Släpade mig fram, hälarna gjorde ont och allt var bara segt. Men så kom en kund in.

Hen ”Duee… Kan jag byta den här boken? *Tar upp en faktabok jag inte känner igen (något trädgårds/veranda/hus-akigt)*

Jag ”Har du –”

Hen ”Jag har inget kvitto, jag vann den i Ica-Kuriren och min dotter tyckte inte om boken så jag tänkte att hon kunde byta till något annat, här är vinstbeviset”

Jag ”Jaha… okej… Det här är Akademibokhandeln

Hen ”Ja… Kan jag byta?”

Hen såg uppriktigt förvånad ut – som om tanken aldrig slagit hen – att vill man byta en vinst som man fått från Ica-Kuriren (vilket jag tvivlar starkt på att man får) så får man fråga dem.

Annars så har jag beslutat att ge upp en bok bara 48 sidor in (Alison Wonderland), vilket jag normalt inte gör, men aaah den var så… Nej säger jag bara. Tänkte att jag tittar in på Goodreads för att se om det blir bättre men alltså, den hade en average rating på typ 2!! (av nästan 900 ratings). Jag läste en del recensioner och det blir inte bättre. Men jag kommer att skriva om boken och varför jag beslutade mig för att ge upp den (förmodligen på nya bloggen, vilket tar oss vidare till nästa stycke)

Jag lyckades göra en design på Photoshop HELT själv!! TJOHO, börjar bli teknisk. Men jag behöver hjälp med en sak och syrran är inte hemma, så får glatt vänta några dagar till.

 


2 kommentarer

Är bokbyllan glad är människan glad

bild (4)När året började hade jag 140 olästa böcker i min hylla. För vissa spelar inte sådant någon roll. Andra känner som jag och blir otroligt stressade av siffror över 50. Eller som en kurskamrat jag åkte till Tanzania med sa ”Emilie sök hjälp typ nu!” He’s got a point.

Saken är den att vare sig det är 50, 140, 500 eller tusen olästa böcker du äger (nu räknar vi inte med böckerna på min ÖNSKELISTA för då stiger talet, eller böcker från min kanlånapåbibbblan-lista) så är det mindre stressande om suget för att läsa alla dessa böcker är på topp. Men mitt är inte det. Långt ifrån. Alla dessa impulsköp (framförallt second hand. Who am I kidding, jag hittar aldrig något på second hand som jag vill läsa bums, mest de där böckerna jag typ halvt velat läsa någon gång i framtiden och vips så köper jag dom och vips ökar mitt antal olästa böcker) eller böcker som passerade sina ”vill läsa snarast”-datum för typ två år sedan.

Ändå går alla dessa halvt-vilja-läsa eller vill-inte-läsa-alls böcker nästan alltid först i kön. ”För att bli av med dem” som det heter. Hur logiskt är det? De böcker jag verkligen vill läsa får vänta i genomsnitt ett ÅR innan jag plockar upp dem.

INTE hållbart! Jag har smårensat hela året men kände att mindre och mindre böcker gick att bli av med för att alltså tääänk om den är bra eller om jag läser den så har jag mer kunskap för kunderna i bokhandeln. Såhär säger jag till mig själv: vill du läsa den NU? Nej? Bort med skiten. Och vad fan spelar det för roll om du oftast får säga nej till kunden när hen frågar om du läst just den boken? Huvudsaken är att du vet vad böckerna handlar om och kan prata om dem. Vilket jag oftast kan. Jag har bra koll på hur böcker jag inte läst passar in i vissa kategorier eller kan rekommenderas till en viss typ av personer. Needless to say so har väldigt många så kallade ”bookhandelcred”-böcker rensats bort. Jag kallar böcker som vi säljer i bokhandel och som jag äger hemma för bokhandelcred då min läserfarenhet av boken kan hjälpa mig sälja den. Men som sagt, who the hell cares! Jag älskar böcker med Afrikanska inbördeskrig (En halv gul sol) och andra världskriget (Sofies nyckel) och många av mina kunder vill ha lättsammare så det skiter ju sig ändå. Hittils har det gått hur bra som helst att rekommendera böcker jag inte läst (och JA, jag säger att jag inte läst den själv om det kommer upp). Fick beröm i julas av en kund som sa att jag hade rekommenderat böcker till henne förut och att det var otroligt bra rekommendationer.

Nu kom jag av ämnet men jag måste intala mig själv att det är OKEJ att endast läsa böcker jag VILL läsa. När jag jobbade på McDonalds ingick det inte i arbetsuppgifterna att äta alla hambörjare. Tur det för jag är vegetarian. Däremot behövde jag ha KOLL. Vad tycker allmänheten om hamburgaren, vad tycker mina kollegor, vad finns i den, hur länge till ska vi sälja den osv osv. Och det hade jag. Samma sak nu med böcker. Ingår inte i min arbetsuppgift att alla böcker vi har ska läsas av just mig. Ha koll. Ha koll på vart de kan hittas, ha koll på den allmänna uppfattningen, ha koll på vad som passar till. Och om man inte har koll finns det kollegor!

Men shit vad jag går ifrån ämnet. Jag har rensat bokhyllan – there I said it! 140 böcker vid årets början är nu nere på 123. Och jag är inte klar. Om jag känner ett motstånd mot att läsa en bok jag äger, ja men då ska den bort. Men framförallt, böcker jag vill läsa mest är de som ska prioriteras. Inte hyllvärmare som jag visste redan när jag köpte boken skulle komma att bli hyllvärmare (varningslampa redan där…). Utan de jag vill läsa nu.

Så, hej sålänge, här ska läsas Divergent.


Lämna en kommentar

Nu är det mycket

Julruschen på bokhandeln kombinerad med C-uppsatsen är inget jag rekommenderar. Eller någonsin kommer att göra igen. Visst, det är väl skönt att inte kunna tänka på c-uppsatsen när man jobbar då det är omöjligt med allt folk som julhandlar men det innebär samtidigt att jag aldrig får någon rast. Jag vaknar -plugg. Jobbar… Har rast på jobbet – plugg… Kommer hem vid åtta-nio – plugg… Eftersom jag trodde jag försovit mig och skulle åka om en timma för att sedan upptäcka att jag inte alls försovit mig och åker om två timmar blev jag så glad att jag kände för att blogga lite innan plugget.

Julhandeln är som vanligt i år. MEN, and get this: jag behöver bara skrika ”EN GEMENSAM KÖ” och folk ser sig förvirrat om, ber om ursäkt och ställer sig i den kön. Istället för som förra året då de (observera att jag menar långt ifrån alla kunder. De är i detta fall refererar till de där allmänt otrevliga människorna som helt enkelt finns runt omkring oss) ser sura ut och skriker något om att de stått och väntat i en halvtimme där vid sidan av (SO. NOT. TRUE). Vi står på oss. De går ARGT till kön. Kommer till just min kassa. Kastar pengarna på mig. Lovely times. Så har det inte vart i år. Har hittills haft en människa som tror att man är immun mot kösystemet om man ”har lite bråttom” och därför inte lyssnar på expediten och därför vet expediten inte vad lilla hon ska göra så hon tar emot hen. Men när hen börjar fundera över vilka inköp hen ska ha eller inte säger jag bestämt ”fast vet du, nu måste jag ta nästa kund, du kan inte stå här och ta upp en kassa när kön är lång”. Då blev det halvfart på hen.

Om ni ursäktar har jag en c-uppsats att skriva.

Hej då och glad helg om man ska vara PK (det kom in en kund som ville ha julkort med krisi? Kristu? Kristoffers? födelse istället för tomtar för ”det är ju därför vi firar ju”. Vi ja… Är inte kristen så jag firar jul den moderna versionen som passar alla utom de som är allergiska mot sina släktingar)

Ps. Missa inte den 21:a december, då är det ”bokbloggare mot rasism”. Var med du också och skriv, Hashtagga (aldrig gjort förut men någon gång får man väl göra det) och kämpa mot rasismen. 


1 kommentar

Project ”kill the topplista”

akb2

Har haft det lite lugnt nu på jobbet när många är på semester och redan handlat sin sommarläsning. Något som dock inte slutade att upphöra var att böckerna vi sålde var böcker vi alltid säljer. Topplistan. Topplista topplista topplista. What is up with that? Det finns fem miljarder underbara böcker som aldrig får se plastpåsens insida tillsammans med kvittot som bekräftat kundens nyfikenhet.

Så, lite ”ombyggnad i butiken” har skett. And by that menar jag att jag hämtade en massa tipslappar och satte dem under alla mina favoritböcker, plus kollegornas. De små böckerna. De som inte får vara med på topplistorna. De som inte nämns lika mycket i media. And guess what, the säljer som bara den! Folk läser våra tips. Folk plockar upp böckerna. Folk går till kassan med böckerna.

Sen har vi också erbjudandet ”ta fyra pocket betala för tre”. Då har vi satt ihop färdiga paket redan med små tips, till exempel ”humor på hög nivå”, ”för den hälsomedvetna”, ”BARNFÖRBJUDET” och så vidare. Superkul och skönt att få ta vara på sin kreativitet lite.

I alla fall, projekt ”Kill the topplista” är i full gång nu känner jag. Det är lite som man säger ”syns du inte, finns du inte”, well nu jäklar ska även de små böckerna synas. 


3 kommentarer

Idag har vart en sån där dag.

Ja precis, en sån dag.

Prideparaden går utanför jobbet. Ibland lite Cara Mia och ibland lite untz untz untz. Själv var man inne i bokhandeln. Och inte nog med att jag hittade ett arabiskt mynt som fick följa med mig hem, så träffade jag också en livs levande författare.

Aha tänker du. Aha tänker jag.

Det var nämligen faktiskt författaren till… Nej vänta, vi tar det såhär istället:

Kvinnan går in och jag hälsar och frågar om hjälp. Det första jag lägger märke till är att hon har örhängen på sig formade som Afrika. Hur som helst så följer jag henne till korsordspennorna och vi börjar prata lite. Turns out hon bor i Afrika (var frågar då jag, Zambia har jag för mig att hon svarade) och snart ska tillbaka. Turns out hon jobbar för Kooperation utan gränser. Men shit tänker jag! Det är ju min stora dröm! Och då drämmer hon till med att vi säkert har några av hennes böcker i bokhandeln. Och det var inte en sån där författare som man inte har hört talats om, utan

Karin Alfredsson

Sen minns jag inget mer än att jag betedde mig som om min syrra skulle ha träffat Justin Bieber (bara för att hon påpekade att jag ofta nämner henne och hennes fandom till mr bäver here. This one’s for you sis!)

Annars då? Jo en kund frågade om jag brukade ha ont i ryggen. DET BRUKAR JAG! Så hon frågade om hon fick be för mig. ”Visst” sa jag eftersom why not liksom och så gjorde hon det. Mycket trevlig tjej.

Annars igen. En man, 40+ kom in i butiken häromdagen och skulle köpa ett ex av Femtio nyanser av honom. För er som inte har koll, framsidan är grå med en slips. Då säger han ”visst är väl den här lite som Buthler och Öhrlunds böcker?” (för er som inte har koll, det är deckare). Innan jag hinner svara fortsätter han ”för jag gillade verkligen dem och tänkte att den här boken har sålt som attan, det borde väl handla lite om samma sak… eller?” Jag, som inte riktigt vet hur jag ska svara på detta tittar ner lite i golvet och sen upp på mannen och bara säger som det är ”Eh.. alltså… Nej, jag skulle nog inte säga att boken är lik de av Buthler och Öhrlund, denna är erotisk och innehåller BDSM...” Hans blick var rätt så priceless och köpet genomfördes inte… Förrän en kvart senare då han kom in i butiken och sa ”äsch jag skiter i att den inte är lik Buthler och Öhrlund, den säljer som smör så den kan nog allt vara värd att läsa”. Så slutklämmen från oss alla blir väl då ett genuint tillönskande av trevlig läsning för denna man. 


1 kommentar

Ännu en dag i bokhandeln

Att sommaren börjar dra igång märks på våra kunder. Åh vad mycket böcker de köper. Gillas. Gillas mycket.  Hade för övrigt en ganska händelserik dag igår på jobbet, dök upp en massa människor jag känt för länge sedan och så. Sånt är alltid kul.

Vad som dock är mindre kul är snobbar. Usch fy gå och lägg dig! Jag var van på McDonalds att ungefär var tionde kund tyckte att man skulle gå och dö för att man var en ovääärdig McDonaldsarbetare men på bokhandeln händer det så mycket mer sällan att när det väl händer så blir man så frustrerad och arg att man får börja om från början i att lära sig att inte ta åt sig.

Jag är van vid att vara ”den yngre”. När jag säger till en kund att något inte går eller finns så ska de dubbelkolla med en äldre kollega som säger exakt samma sak. Men det är lugnt, för det ger mig lite gammal hederlig skadeglädje.

Vi kan inte lämna tillbaka pengar på kortet vid återköp, endast kontant. Igår fick jag en kund som hade det vidrigaste leende jag någonsin sätt (för att det var så jävla nedlåtande och elakt. Fy får mardrömmar bara jag tänker på det!). Hen skulle göra ett återköp och jag frågade om hen hade en krona så att det skulle bli jämna pengar tillbaka. Kunden tittade på mig och sa ”men du har ju mitt kvitto? Sätt in pengarna på credit på kortet” och jag försökte förklara att pengarna går tillbaka kontant. Då kom det där hånleendet…. Ursäkta, rysningar… Så nu fortsätter jag. Det slutade i alla fall med att kunden frågade mig (jääävligt nedlåtande) om jag ens vet vad credit betyder. Oh my fucking treespirit YES I KNOW WHAT IT MEANS. En vän påpekade senare att jag borde ha sagt ”Ja, vet du vad KONTANT betyder” men det är lätt att vara efterklok. Hur som helst så förklarade jag för åttonde gången att det blir kontanter tillbaka och finally var denna lilla upplevelse över. GOSH, folk borde gå kurs i hur man behandlar folk man inte känner. Man hånar inte, man talar inte nedlåtande och man LYSSNAR på vad personen säger även om hon är hälften så gammal. Är det så svårt?!

Det var i alla fall det. Alla andra kunder var snälla och roliga och trevliga. Så nu har jag fått ner min frustration och nu glömmer vi denna kund. Så borta ur minnet. Hen är inte värd en plats där.


1 kommentar

Bokbärare och bokgeuppare

Igår var dagen före bokrean och vem var då på plats och fixade det sista? That’s right, I was. Denna gång var det dock inte på Sergel Torgs akademibokhandel, utan den på Drottninggatan (”Finns det en på Drottninggatan?” frågar du då. ”Ja” svarar jag ”MOT Gamla Stan” ”AAAAH DÄÄÄÄR”).

Jag var in charge of the barnböcker på bokrean och boy var det ton! Efter ett tag fick jag nästan hoppa i kartongen för att nå böckerna. Det var dessutom första gången någon refererat min korthet till ”smurf”. Sant, min ”substitute chief” och jag skulle sätta upp lite ”bargains in English” på väggen och får höra att jag inte heller kommer nå för ”jag är ju också en smurf”. I get the reference though, jag är en mycket liten person. Däremot är jag inte blå.

ÄNYWAY, på rasten läste jag i ”Med fem diamanter” av Sara Lidman och nu är det bestämt. Jag ger upp den! Fy fabian för konstig bok! Antar att jag får skriva en liten ”ge upp” recension senare för saker att säga om den har jag. Minsann.

Tillbaka till arbetet och finns det något finare än när kunder kommer och tittar på reaböckerna (vilket är helt okej, det gör jag också) men sen tar upp dem och typ slänger dem någon annanstans när man stått i timmar och fått ryggskott för att få upp bokjävlarna? Oh well…

Dessutom kikade abstinensen efter chokladen in och jag hade sån megahuvudvärk. Asså fy och blä. Men böckerna kom upp på pallar och bord och är nu redo att bli köpta inför bokrean. BOKREA. I år blir det window shopping för min del. Högst tio böcker kan köpas av mig iår och då ska de ta mig tusan vara böcker jag vill läsa på sekunden och inte hamnar i bokhyllan. Tyvärr klassas inte bokreaböckerna som de eftersom majoriteten går att låna på biblioteket.