bokhandlarn


Lämna en kommentar

[editorial] Förevigt biten; tankar kring vampyrer

Har haft denna text i utkast hur länge som helst. Alltså hur länge som helst. Bättre sent än aldrig. Let’s publicera. 

Alla har vi fördomar. Jag också. Vi har två val när det dyker upp en fördom.

Val 1: Åh nej, där kommer en sån där fjortis. Nu måste jag genast skrika förolämpningar och kanske till och med slå ner henne, eventuellt propagera för varför hen inte borde finnas

Val 2: Åh nej, där kommer en sån där fjortis. Men hur tänker jag egentligen? Jag känner ju inte henne, bättre att jag lär mig om personen innan jag gör en massa negativa värderingar.

Appliceras på allt. Nationaliteter, religioner, musikstilar, hästtjejer, homosexuella, forskare, deckar-läsare…. Vampyrfans.

Jag såg en dokumentär på SVT play om vampyrens påverkan på samhället. Vi får följa en forskare som fascineras av vampyrer (mer åt Anne Rice; Interview with a vampire hållet) och av en tjej som har hittat sin inre styrka genom Twilight. Dokumentären fick mig att fundera lite.

Själv läser jag inte vampyrböcker. Har läst Twilight och New Moon och gav sen upp på serien. Ingenting för mig. Och ja, det händer (ganska ofta) att jag gör narr av twilight, speciellt filmerna. Min favorit är att helt uttryckslöst säga ”Can’t you see how happy I am…?” (Breaking Dawn p. 1) Men med detta vill jag poängtera ut att jag aldrig gör narr av folk som gillar twilight (eller andra  ”boy next door-vampyrer”).

Visst, det blir mycket skrik och hysteri, men hallå, hur såg vuxna ut när Iphone 5 lanserades? Eller den klassiska ”Gud finns” ”Nej det gör han inte” (who f-ing cares?! Såg en affisch på skolan om en kommande debatt som heter ”Gud – ska man tro eller inte”. Jag ser minst femtio fel i den affischen. Who are you to tell me whether I should or should not believe?!)

Vi borde stå upp för varandra. Inget twilight-fan är sig likt. Ingen twilight-hater är sig lik. Heck, det finns också de som don’t give a rats ass, och dessa är också olika varandra.

Annonser