bokhandlarn


2 kommentarer

Två veckor av nya erfarenheter

Det har inte blivit mycket blogg. Det har inte blivit mycket av något känns det som, mer än att skriva C-uppsats, läsa och motionera. Det finns en förklaring till vad jag gjort denna vecka som kanske är kontroversiell, but I don’t freakin’ care.

Jag har fastat.

Vet inte hur utelämnande man ska vara men jag är sockerberoende, och det håller på att förstöra mitt liv, om det inte redan gjort det. Kexchokladreklamen ”Du är värd detta” eller hur det nu marknadsfördes fick mig att bli så arg och ledsen. Värd vad? Att förgifta sin kropp i oproportionerliga mängder? Tack, tack så j*vla mycket. Jag är värd ett liv där jag mår bra och kan gå förbi en matbutik utan att trycka i mig en massa choklad.

Jag har vart så trött, så grinig, så ledsen och nere i flera år nu. Det botas endast med choklad och det blir värre med choklad.

Så jag har fått hjälp. Tre månader av intensiv träning, omlagd kost och start med två veckors fasta då jag druckit alla mineraler, vitaminer och proteiner och [insert vad kroppen behöver här]. Jag har växlat mellan att må oerhört bra till att må väldigt dåligt. Kroppen har verkligen rensat ut saker som legat och ruttnat i en. Det har visat sig i tarmvred, huvudvärk, trötthet, panik. Det har OCKSÅ visat sig i bättre hud än jag haft sedan början av tonåren, oerhörd ork, glädje, förståelse, hopp, fint hår. 

Idag åt jag fast föda för första gången på två veckor. Ett ägg och två matskedar keso (för man måste trappa upp försiktigt annars blir närmsta tiden ett helvete för tarmen). Jag fattar inte att jag klarade detta! Jag grät första dagen när jag insåg att skit, jag får inte äta mat! Jag har drömt om sallad med mozzarella, ägg, quorn, choklad och allt annat fint. Men jag klarade det, och guess what, jag skulle kunna göra detta igen. Jag känner mig förnyad och att jag gjort något för mig själv som i början kan kännas som självplågeri men som sedan utvecklas till något mycket större.

Det ska bli så härlig sen när jag får äta riktiga portioner. Och förhoppningsvis, FÖRHOPPNINGSVIS kommer jag ha choklad och sockernivån under kontroll. Jag får hjälp och jag vet hur jag ska göra. Men ett liv utan choklad är ett liv som jag inte är säker på att jag orkar med just nu. Så en chokladkaka en till två gånger i veckan och sen känna sig nöjd vore ideal. Men det krävs jobb.

Well, fastan är över, hälften vunnet. Vill ni veta mer får ni absolut fråga.


Lämna en kommentar

Random wierd (dags att granska anteckningsboken) # 1

Eftersom jag befinner mig i Afrika när detta inlägg publicerats har jag sparat ner alla mina bilder och anteckningar från mobilen ifall något skulle hända med den. Man hittar rätt så knäppa saker när man gör dessa rensningar. Åh me from the past, du är verkligen säker på att jag kommer att komma ihåg alla vaga idér jag får för mig. 2 år senare. Let’s share some notes.

24 augusti 2012 – I dreamed a dream

”Min dröm att jag skulle jorden runt med mamma. Som slutade med björnen” – Den björnen lät ju läskig… eller snäll… Tecknad? Frågan är bara vad jag hade tänkt göra med denna oidentifierade björn och min jorden runt resa med mamma.

14 augusti 2013 – Denna minns jag faktiskt!

”Fifi förjätmejej “jag älskar att hänga tvätten!” Va?.. ah det gör jag faktiskt” – Basically så var jag hemma hos min mamma. Småsyskonen tittade på Nick eller Disney Junior, Fifi Förgärmejej var på (någon skum blomma) och det första hon säger är ”Hej! Jag heter Fifi och jag älskar att hänga tvätt!” min första reaktion är ”men alltså vilken skum blomma! Vem fan gillar att hänga tvätt???” Precis när jag sagt det kommer jag på att jag faktiskt gillar att hänga tvätt.. Lite väl hårdhänt mot barnprogrammen


Lämna en kommentar

Lite minnen (Sweden och USA goes London)

575705_10151952412319533_1376580886_n

Det är rätt svårt att gå vidare. När man har haft ett otroligt år i ett annat land och sen helt plötsligt är hemma igen och vännernas liv fortsätter. Mitt år som student på Long Island University, NY var en av de mest händelserikaste liv jag vart med om. Och det har snart gått tre år sedan jag kom hem. Sedan dess har jag åkt tillbaka en vecka och hälsat på, semestrat i Frankrike med min vän Alizé och hennes familj samt i slutet av september mött upp min vän Abby i London och haft en dag tillsammans. Jag har redan lagt upp en bild av de tre böcker jag köpte i London, så nu tänkte jag minnas tillbaka lite i bilder.

1385498_10151952407159533_644031183_n

Åh vad jag saknat härliga Abby.

                                                                   1394101_10151952408694533_1939307858_n  1380053_10151952408579533_972758841_n

Man vad ju liksom tvungen att ringa viktiga samtal i de röda telefonboxarna. Det vet ju alla.

                                                                  1376418_10151952408194533_1106196901_n  994928_10151952408129533_1105299158_n

Apparently you have to take selfies because friends don’t know your angles… Huh, who knew. Måste nog erkänna att detta blir den sista selfiebilden jag tar. Nu har jag vart lite hipp, dog inte av det, men det räcker nu.

 1374307_10151952408444533_212264912_n1381775_10151952409199533_499827195_n1385799_10151952408774533_1668438987_n

Det var lite bilder från en härlig helg! Passar bra att skriva om nu när jag tog mig något söderut och har äventyr i Tanzania istället (och PLUGG, glöm inte PLUGG. Oh dear, hur många uppsatser ska en människa behöva skriva innan hon exploderar?)


Lämna en kommentar

Det brukar kallas inspiration

För ett tag sedan läste jag ut boken ”Nedkopplad” av Susan Maushart (recension kommer vilket år som helst) som lite kort handlar om hur hon lägger av med elektronisk uppkoppling och tv etc i ett halvår… med tre tonårsbarn. Som student känns detta inte speciellt aktuellt för mig, men jag är så galet trött på internet och mobiltelefoner nu.

Skärmavbild 2013-10-12 kl. 17.31.19

Så från och med förra veckan fram till julafton har jag tv och datorfria lördagar. Vanligaste reaktionen ”vad ska du göra då?” (Exactly my point, måste frågan ställas är det dags!)

As for telefonen: den är på. Messa och ringa och lyssna på ljudbok är okej. Men alla appar och internet är OFF. Förra lördagen var så galet tyst och underbar. På kvällen hade vi överraskningsfest för pappa som fyllde femtio och jag kände mig social! Tills syskonen och de andra ”i min ålder” (jag är några år äldre) börjar sjunka in i sina Iphone-världar.

Hur som helst, imorgon är min andra lördag utan att vara uppkopplad. Min recension på boken kommer snart, men ett litet smygbetyg: inspiration. 


Lämna en kommentar

[editorial] Förevigt biten; tankar kring vampyrer

Har haft denna text i utkast hur länge som helst. Alltså hur länge som helst. Bättre sent än aldrig. Let’s publicera. 

Alla har vi fördomar. Jag också. Vi har två val när det dyker upp en fördom.

Val 1: Åh nej, där kommer en sån där fjortis. Nu måste jag genast skrika förolämpningar och kanske till och med slå ner henne, eventuellt propagera för varför hen inte borde finnas

Val 2: Åh nej, där kommer en sån där fjortis. Men hur tänker jag egentligen? Jag känner ju inte henne, bättre att jag lär mig om personen innan jag gör en massa negativa värderingar.

Appliceras på allt. Nationaliteter, religioner, musikstilar, hästtjejer, homosexuella, forskare, deckar-läsare…. Vampyrfans.

Jag såg en dokumentär på SVT play om vampyrens påverkan på samhället. Vi får följa en forskare som fascineras av vampyrer (mer åt Anne Rice; Interview with a vampire hållet) och av en tjej som har hittat sin inre styrka genom Twilight. Dokumentären fick mig att fundera lite.

Själv läser jag inte vampyrböcker. Har läst Twilight och New Moon och gav sen upp på serien. Ingenting för mig. Och ja, det händer (ganska ofta) att jag gör narr av twilight, speciellt filmerna. Min favorit är att helt uttryckslöst säga ”Can’t you see how happy I am…?” (Breaking Dawn p. 1) Men med detta vill jag poängtera ut att jag aldrig gör narr av folk som gillar twilight (eller andra  ”boy next door-vampyrer”).

Visst, det blir mycket skrik och hysteri, men hallå, hur såg vuxna ut när Iphone 5 lanserades? Eller den klassiska ”Gud finns” ”Nej det gör han inte” (who f-ing cares?! Såg en affisch på skolan om en kommande debatt som heter ”Gud – ska man tro eller inte”. Jag ser minst femtio fel i den affischen. Who are you to tell me whether I should or should not believe?!)

Vi borde stå upp för varandra. Inget twilight-fan är sig likt. Ingen twilight-hater är sig lik. Heck, det finns också de som don’t give a rats ass, och dessa är också olika varandra.


Lämna en kommentar

Kunde inte låta bli att kolla på vänneravsnittet

Glöm nu inte bort min tävling! :)

 

As a fellow F.R.I.E.N.D.S-nörd känner jag till alla avsnitt så gott som utan och innan. Ibland får man ju tänka lite innan kopplar en scen/plot med ett visst avsnitt men i grunden är jag rätt grym på Vänner-trivia.

Det finns då ett avsnitt. ”The one where Monica and Richard are just friends” heter det. I detta avsnitt byter Rachel och Joey böcker med varandra. Rachel ger Joey ”Little Women” och han ger henne ”The shining”. Needless to say so börjar de ju bråka och spoilar en massa för varandra. Vissa saker kommer jag ihåg men inte andra.

Så när jag då läser Little Women själv känner jag verkligen för att se avsnittet igen. That’s madness, jag menar, jag kan ju se det NÄR jag läst boken. Icke sa Nicke, jag var tvuuungen att bli lite spoilad. Kunde inte sluta tänka på avsnittet. Så ja, lite spoil blev det ju. But it was worth it. Guess that no one told you life was gonna be this waaaay klapp klapp klapp klapp