bokhandlarn


Lämna en kommentar

Jorden runt-läsning: Botswana

Flaggor_botswana_2 copy

 

Hur härlig är inte den här utmaningen när man befinner sig på samma kontinent som boken man läser? Tanzania är inte Botswana (och det här är inte sista gången jag skriver det) men kulturen och miljön är betydligt mer lik än vad den svenska är.

Handling (från förlaget):

Mma Ramotswe är bekymrad. Hennes detektivbyrå går med förlust och hennes fästman, mr J L B Matekoni, en av landets mest aktade bilmekaniker, är sig inte lik. Han har blivit inåtvänd och sitter mesta hemma och grubblar. Bilverkstaden förfaller och hans lärlingar slarvar. Det blir Mma Ramotswes sak att reda upp saker och ting.

Mma Ramotswe får god hjälp av sin effektiva sekreterare Mma Makutsi, som fått utökade befogenheter. Mma Makutsi får dessutom ett eget fall där hon ska undersöka vilka av fyra kandidater som är mest lämpad att bli Miss Botswana. Tidigare skönhetstävlingar han nämligen slutat i skandal när det uppdagats att segrarinnan varit lösaktig, omoralisk eller på annat sätt olämplig. Mma Makutsi löser inte bara fallet med bravur, hon får även hela Damernas Detektivbyrå på fötter igen.

Tidigare delar i serien: Damernas detektivbyrå | Giraffens tårar

Kommentar:

Jag kände verkligen hur denna bok gav mig mycket mer än de två första böckerna! Kanske för att jag lyssnade på den i Tanzania. När jag läste boken så hängde jag med i dofterna, groparna i marken, maten, värmen, boskapen, ALLT! Så häftig läsupplevelse. Det var min första gång i Afrika, som jag velat åka till hela mitt liv i princip. Ja jag vet att Afrika är en kontinent, men jag har inte förut haft några speciella preferenser på vilket land jag ville till.

Det finns några irritationsmoment när jag läser serien. För det mesta är det allt prat om det ”korrekta och det traditionella” beteendet som vissa (speciellt yngre) tydligen inte besitter. I skrivande stund har jag läst både fyran och femman också så jag är inte hundra på om detta är i tredje boken (men nu får det vara det), men när Mma Ramotswe pratar om detta och sedan tar upp hur äldre traditioner har behandlat kvinnor och hur det nu är moderna tider och så ska vi inte ha det, är inte det lite motsägelsefullt? Saker och ting moderniseras med yngre generationer, varesig man vill eller inte, det gör dem inte till sämre människor… 

Temat för denna bok var skönhet, vilket var rätt intressant, speciellt ur ögonen på Mma Makutsi (sekreteraren). I mitt huvud är hon vacker även om hon tydligen inte ska vara det. Så galet mycket prat om hur otroligt ovacker hon är… Jag står fast vid att hon är vacker i mitt huvud. Jag kan hur som helst förstå frustrationen av att vara boksmart och samtidigt se de vackra (och i detta fall korkade) flickorna få alla toppjobb och alla toppmän medan hon själv kämpar sig fram. Så måste hon dessutom ta på sig ett uppdrag som har med skönhetsdrottningar att göra för att toppa allt. 

Jag gillade verkligen boken, även om själva detektivarbetet inte är så mycket att hänga i granen, allt liksom bara löser sig för våra huvudpersoner, men det finns en viss charm i det också. Jag läser ju inte boken för mysterierna… 

jordenrunt

bwa

 Botswana

Huvudstad: Gaborone
Officiellt språk: Engelska och Setswana 
Total population: 2,004,000
Life exextancy at birth m/f (years) 61/63
Probability of dying under five (per 1000 live births): 53

Statistik och karta taget från WHO’s hemsida.

 

Betyg: 4 av 5!

 

Vackra flickors lott (Damernas detektivbyrå #3) av Alexander McCall Smith | Origional title: Morality for beautiful girls| Antal sidor: 222|  Utgivningsår: 2001 (min utgåva 2007) | Förlag: Månpocket | Från: Mamma rensade sin bokhylla typ 2012

Annonser


Lämna en kommentar

Jorden runt-läsning: Elfenbenskusten

elfenbenskustens-flaggaDenna gång blev det inte en tydlig skönlitterär bok, utan mer åt facklitteratur, men det går bra, så länge boken utspelar sig i landet är det okej. Nu har jag i alla fall vart och besökt Elfenbenskustens politiska situation och det var… intressant.

Handling (från goodreads):

Pierre Schori och Maud Edgren-Schori skissar bakgrunden till händelserna i Elfenbenskusten och ger en unik inblick i ett land i djup kris. De diskuterar gapet mellan säkerhetsrådets resolutioner och verkligheten i fält, kvinnors villkor i krig och den afrikanska ungdomens roll, samt afrikanernas egna synpunkter på demokrati.

Kommentar:

Jag är besviken på denna bok. Jag är inte så förtjust i politik. There I said it. Okej, man kan argumentera att allt är politik så jag specificerar och säger att jag har sjukt svårt för politiska personer, organisationer, förkortningar, lagar och allt sånt där.

Jag trodde denna bok skulle omfatta lite mer personliga berättelser från folk som bor i Elfenbenskusten. Inte nödvändigtvis snyfthistorier, men boken heter ju Elfenbenskusten så ursäkta att jag trodde det skulle innefatta Ivorianer! Eller lite snack med några rebeller. Något. Liksom.

Vad har vi lärt oss? Presidenten vill inte avgå när han förlorade valet. Okej, so why am I not surprised? Kommer inte ihåg om det var boken eller en föreläsning som berättade att när en president avgår i Elfenbenskusten (och andra länder) så försvinner liksom alla ekonomiska ”tryggheter”, och då är det ju liiite mer förståeligt att man inte ger upp sin post utan lite fight.

Stundtals spännande, stundtals för mycket politiskt ordbajs.

jordenrunt

civ

  • Côte d’Ivoire 

Huvudstad: Yamoussoukro
Officiellt språk: Franska och cirka 70 andra, bl.a Baoulé, Sénoufo och Yacouba
Total population: 19,840,000
Life exextancy at birth m/f (years) 55/58
Probability of dying under five (per 1000 live births): 108

Statistik och karta taget från WHO’s hemsida.

 

Betyg: 3 av 5!

 

Elfenbenskusten: En utmaning för FN och Afrika avMaud Edgren-Schori och Pierre Schori| Antal sidor: 144|  Utgivningsår: 2011 | Förlag: Leopard förlag | Från: Utrikespolitiska föreningen, Development day 2012

 


Lämna en kommentar

Jorden runt-läsning: Colombia

colmbiaDet går lite segt med min Jorden runt-läsning, men så kan det vara ibland. Har i alla fall kört två flugor i en smäll (fast så vill jag inte säga för jag har inget behov av att döda flugor. Jag har ätit två chokladbitar i en tugga, där, nailed it!) och körde en klassiker samtidigt. Har nämligen gjort en litterär reda till Colombia och hälsat på familjen Buendías uppgång och fall.

Handling (från Bokus):

Det här är berättelsen om byn Macondo och om famlijen Buendía, om dess vilda, destruktiva män och dess kloka kämpande kvinnor. Fylld av vitalitet och realism, fantastiska historier och bisarra detaljer. Macondos grundläggare med sina gigantiska krafter och sin okuvliga vilja, hans hustru Ursula, revolutionären Aureliano, kampens och nederlagets man, bananbolaget och strejkerna, släktens extravaganta kvinnor, den sista generationen Buendía med den nye Aureliano, isolerad från hela världen utom från sin älskade – med oemotståndlig berättarglädje målas denna överdådiga familjefresk, där fantasi och realism smälter samman till en sagolik verklighet.

Kommentar: 

Oj det tog tid att läsa denna bok… och nästan längre tid att recensera den. Jag antar att jag gav den sin tid då personer jag pratat med verkligen har hyllat den som underbar, och missförstå mig inte, det var en bra bok. Ibland känns det dock som om vissa författare (speciellt nobelprisvinnare) inte behöver förklara typ något i sina böcker. De kan skriva om något och sen på nästa rad är vi tre år framåt eller bakåt i tiden för att sedan vara på exakt samma ställe igen, utan någon som helst förklaring till varför. Men det är ju geeeniiiiiier vi pratar om så det är okej. Eller nått. Sen har vi ju då namnen. Aaah, namnen. Sex generationer, alla med samma namn, pluspoäng till den som kan hålla isär dem. 

Med detta sagt, det var en spännande historia. I slutet kände jag verkligen den där ensamheten som så fint finns med i titeln. Kände mig till och med lite obekväm (fast på ett bra sätt)

Däremot tyckte jag mycket illa om min utgåva av boken, någon gammal pocket från sjuttiotalet som jag hittade second hand. Texten var tryckt på ett jobbigt sätt och jag fick kramp i handen av att hålla i boken, vilket kan ha bidragit till att det tog år och dagar att läsa ut den. Hade jag haft en annan kopia tror jag jag hade tyckt annorlunda om hela läsupplevelsen.

Gabriel García Márquez hintade en händelse redan vid första kapitlet. I början kunde jag inte förstå dess relevans, men ju närmare jag kom mot slutet förstod jag att det förmodligen var mer relevant än jag först trott. Så när jag var på det sista kapitlet höll jag på att hoppa upp och ner av iver för att se om det skulle hända eller inte. Det gjorde det!! Det freakin’ gjorde det!! Geni! Tyvärr hände det dock fem sidor för tidigt, hade han avslutat med den händelse hade det vart perfektion.

Men hur som helst, jag har läst boken, den var bra, men inte den bästa jag läst. Jag står fast vid att min utgåva förmodligen också bidrog till det. Mina stackars ögon och min stackars hand

jordenrunt

col

Colombia 
Huvudstad: Bogotá
Officiellt språk: Spanska
Total population: 47,704,000
Life exextancy at birth m/f (years) 74/81
Probability of dying under five (per 1000 live births): 18 

Statistik och karta taget från WHO’s hemsida.

Betyg: 3 av 5!

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez | Spanish origional title: Cien años de soledad | Antal sidor: 432|  Utgivningsår: 1967 | Förlag: Wahlström och Wikstand | Från: Småsyskonens dagis hade loppis, oktober 2012


Lämna en kommentar

Jorden runt-läsning: Österrike

osterrikes-flagga

Nu ligger jag jobbigt mycket efter med mina recensioner, så nu kommer det försökas publiceras så mycket det bara kan.

Handling (från förlaget): 

Femhundra brev från Wien, prydligt sorterade efter årtal, ombundna med snöre och förvarade i en IKEA-kartong. Adressaten var Otto, en judisk pojke som tretton år gammal ensam kommit till Sverige från ett Österrike som alltmer präglades av nazisternas maktövertagande 1938. Ottos föräldrar blev kvar i Wien och bevittnade den tilltagande terrorn mot den judiska befolkningen. Breven till Otto visar hur deras vardagsliv hela tiden kringskärs. De försöker hålla modet uppe, både på sig själva och på sonen, de gläds åt att han har nått friheten, men samtidigt lyser sorgen och saknaden igenom. De sista brev Otto får har avsändaradressen Theresienstadt – hans föräldrar skulle aldrig återvända.

Med utgångspunkt i detta unika brevmaterial ger Elisabeth Åsbrink en personlig och engagerad skildring av den svenska stelbentheten och räddhågsenheten under andra världskriget och visar hur anti-semitismen genomsyrade samhället. Intervjuer med Ingvar Kamprad gjorda 2010 ger relief åt hennes berättelse.

Kommentar:

Jag förstår verkligen varför Elisabeth Åsbrink fick Augustpriset för denna bok! Väldigt känslofylld och bra!

Jag gråter sällan till böcker (eller aldrig, kan bara minnas en gång och då var jag tolv år) men denna var jag riktigt nära att börja gråta till faktiskt. Elisabeth behöll sitt faktasamlande samtidigt som hon fick in det emotionella på ett väldigt bra sätt. Man var liksom där, mitt i andra världskriget, mitt bland alla förföljda människor, oönskade människor, trångsynta människor.

Länge har jag efterlyst böcker om andra världskriget som ”visar det mer ovisade”. Som tillexempel Sarahs Nyckel av Tatiana de Rosnay som skriver om något som Frankrike skäms över att ”de gjort” under andra världskriget. Och i Wienerwald… visade ett nytt ljus av Sverige. Finally! Det finns inte så superstor anledning att vara stolt över sitt land när det gäller krig.

Det som hände var hemskt. Men det händer fortfarande hemska saker. Lätt att säga att alla var otroligt hemska mot judar på den tiden. Men hur många ser inte muslimer som terrorister, eller romer som icke-människor IDAG. Fundera på detta en stund…

jordenrunt

aut

Österrike
Huvudstad: Wien
Officiellt språk: Tyska
Total population: 8, 464, 000
Life exextancy at birth m/f (years) 78/84
Probability of dying under five (per 1000 live births): 4 

Statistik och karta taget från WHO’s hemsida.

Betyg: 4 av 5

Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink|Antal sidor: 329|  Utgivningsår: 2011 | Förlag: Natur och kultur| Från: September 2012 (något pocketerbjudande)


2 kommentarer

Jorden runt-läsning: Indien

indienNu har jag lite slött tagit mig till nästa land i Jorden runt-läsningen. Men, vilken läsupplevelse det var sen! Har nu litterärt vart i Indien och besökt 15-åriga Batuk i henne liv som prostituerad.

Handling (från Bokus):

Batuk är en flicka som sålts av sin far till en bordell i Mumbai. Där lever hon tillsammans med andra barn vars vardag är att betjäna bordellens kunder. Mellan barnen uppstår en hjärtskärande vänskap som hjälper dem genom deras vidriga tillvaro. 

Den blå dagboken är en berörande och omskakande skildring av en ung flickas liv på en brutal bordell belägen på en av Mumbais myllrande gator – kallad ”burarnas gata”. Berättare är flickan Batuk, som vi får följa från det att hon är tio år fram till dess att hon är femton. Hon har sålts till bordellen av sin far. Genom att hon är skrivkunnig och har lyckats komma över en penna kan hon berätta sin historia i dagboksform. Hennes berättelse är starkt gripande. 

Kommentar: 

Jösses vilken underbar bok! Stark, gripande med glimtar av både humor och allvar. Love it! Det blev sträckläsning från sida ett!

”Jag är ofta förbryllad. Jag undrar förbryllat varför dag alltid följer på natt när allt annat är så föränderligt. Jag undrar hur det kommer sig att skönheten finns i det föränderliga snarare än det beständiga. Jag antar att det måste finnas krafter som ligger utanför min förmåga att förstå dem. Men det handlar vare sig om vanföreställningar eller om galenskap. Jag är inte sinnesrubbad, men oräkneliga dagar önskar jag att jag vore det.” Sid 20-21

Batuks språk var helt otroligt och som läsare var det lätt att känna både glädje och sorg för henne, samt hennes frustration. Ja, den griper tag och får en att inse att det är allvarliga saker som sker i världen. Ja, risken finns att du mår dåligt av det. Men klarar du av det, då rekommenderar jag boken starkt.

Den blå dagboken av James A. Levine|Origional title: The blue notebook |Antal sidor: 234 |  Utgivningsår: 2010 | Förlag: Norstedts | Från: jobbet på utförsäljningsbordet augusti 2012


Lämna en kommentar

Omgång två

Tänkte ta och speeda upp min jorden runt-läsning lite med att läsa på tid igen. Detaljerna är inte speciellt klara och jag fortsätter läsa jorden runt när det dyker upp ett visst land som jag ändå tänker läsa. Men här är min provisoriska lista (tänkte för övrigt börja med den i september)

jordenrunt

Österrike – och i wienerwald står träden kvar
Botswana – Vackra flickors lott
Kongo – Kongo
Elfenbenskusten – Elfenbenskusten
Tyskland – Ingen fara
Colombia – Hundra år av ensamhet
Israel/Palestina – Mornings in Jenin
Norge – Spelkortsmysteriet, Jostein Gaarder
Rwanda – Running the rift, Naomi Benaron
Kambodja – Sång till den storm som skall komma, Peter Fröberg Idling


1 kommentar

Jorden runt-utmaning: England

england

Handling (från Goodreads): 

Libby has a nice life with a gorgeous husband and a big home by the sea. But over time she is becoming more unsure if Jack has ever loved her ? and if he is over the death of Eve, his first wife.

When fate intervenes in their relationship, Libby decides to find out all she can about the man she hastily married and the seemingly perfect Eve.

Eventually Libby stumbles across some startling truths about Eve, and is soon unearthing more and more devastating family secrets. Frightened by what she finds and the damage it could cause, Libby starts to worry that she too will end up like the first woman Jack loved…Tense and moving, The Woman He Loved Before explores if the love you want is always the love you need ? or deserve.

Läs även: Goodnight, Beautiful | Marshmallows for breakfast | Även läst: The Cupid Effect, My best friend’s girl och The Chocolate Run

Kommentar: 

När jag år 2009 var i London med min pappa och min syster skulle vi gå och se Wicked-musikalen (för första gången), något som jag btw inte ångrar alls. Vi hade hur som helst lite tid att spilla så vi gick in i en bok/CD affär. Och det var där det hände. Jag upptäckte Dorothy Koomson. Hem med mig kom The Cupid Effect och My Best Friends Girl. Den första blew me away.

Nu tror jag nästan det är en liten fight om första platsen här. Utmanaren heter ”The Woman He loved Before”. Alltså, åh! Hon har gjort det igen! Jag älskar Dorothy Koomsons sätt att berätta en historia, hennes humor, hennes språk, hennes karaktärer…

Det som gjorde läsupplevelsen så kul var att jag verkligen inte hade någon som helst aning om vart historien var påväg. Inte blev jag besviken heller. Med denna bok fick jag känslan av att Dorothy hade gått Chic-lit och skulle skriva något som var lite mindre henne dvs lite mer relation i fokus och mindre de traumatiska händelserna, men jag hade som tur var fel.

Det absolut mest frustrerande med boken var att läsa om ex-frun Eve och hennes historia. Jag älskade henne som karaktär så himla mycket och sympatin jag hade för henne fick nästan inte plats. Hur irriterande är det inte då att hur mycket man än önskar att det ska gå bra för henne och samtidigt vet att hon är död (ingen spoiler för det är liksom själva handlingen).

Libby var också en väldigt bra karaktär och hon var en så klassisk ”Koomson-modell”. Hello alla andra huvudpersoner från de andra böckerna. Men det gör inget för historierna är inte detsamma och de är alla lika underbara. Jack, hennes man, var nog dessutom den mest ihågkomliga av alla de tidigare böckernas ”love interests”. Jag kände verkligen beundran för honom efter allt han gått igenom och hur han försökte ta itu med det.

Slutet var lite svagt. Det av värde där i slutet när bitarna föll på plats var helt okej men hur det blev sedan hände lite ”off page”. Vill inte avslöja för mycket. Hur som helst så är det en rätt tiny detail för en annars AWESOME bok!

The Woman he loved before av Dorothy Koomson| Antal sidor: 463 |  Utgivningsår: 2011 | Förlag: Sphere | Från: Bokaffär i Jakobsberg, 2011