bokhandlarn


Lämna en kommentar

Jorden runt-läsning: Botswana

Flaggor_botswana_2 copy

 

Hur härlig är inte den här utmaningen när man befinner sig på samma kontinent som boken man läser? Tanzania är inte Botswana (och det här är inte sista gången jag skriver det) men kulturen och miljön är betydligt mer lik än vad den svenska är.

Handling (från förlaget):

Mma Ramotswe är bekymrad. Hennes detektivbyrå går med förlust och hennes fästman, mr J L B Matekoni, en av landets mest aktade bilmekaniker, är sig inte lik. Han har blivit inåtvänd och sitter mesta hemma och grubblar. Bilverkstaden förfaller och hans lärlingar slarvar. Det blir Mma Ramotswes sak att reda upp saker och ting.

Mma Ramotswe får god hjälp av sin effektiva sekreterare Mma Makutsi, som fått utökade befogenheter. Mma Makutsi får dessutom ett eget fall där hon ska undersöka vilka av fyra kandidater som är mest lämpad att bli Miss Botswana. Tidigare skönhetstävlingar han nämligen slutat i skandal när det uppdagats att segrarinnan varit lösaktig, omoralisk eller på annat sätt olämplig. Mma Makutsi löser inte bara fallet med bravur, hon får även hela Damernas Detektivbyrå på fötter igen.

Tidigare delar i serien: Damernas detektivbyrå | Giraffens tårar

Kommentar:

Jag kände verkligen hur denna bok gav mig mycket mer än de två första böckerna! Kanske för att jag lyssnade på den i Tanzania. När jag läste boken så hängde jag med i dofterna, groparna i marken, maten, värmen, boskapen, ALLT! Så häftig läsupplevelse. Det var min första gång i Afrika, som jag velat åka till hela mitt liv i princip. Ja jag vet att Afrika är en kontinent, men jag har inte förut haft några speciella preferenser på vilket land jag ville till.

Det finns några irritationsmoment när jag läser serien. För det mesta är det allt prat om det ”korrekta och det traditionella” beteendet som vissa (speciellt yngre) tydligen inte besitter. I skrivande stund har jag läst både fyran och femman också så jag är inte hundra på om detta är i tredje boken (men nu får det vara det), men när Mma Ramotswe pratar om detta och sedan tar upp hur äldre traditioner har behandlat kvinnor och hur det nu är moderna tider och så ska vi inte ha det, är inte det lite motsägelsefullt? Saker och ting moderniseras med yngre generationer, varesig man vill eller inte, det gör dem inte till sämre människor… 

Temat för denna bok var skönhet, vilket var rätt intressant, speciellt ur ögonen på Mma Makutsi (sekreteraren). I mitt huvud är hon vacker även om hon tydligen inte ska vara det. Så galet mycket prat om hur otroligt ovacker hon är… Jag står fast vid att hon är vacker i mitt huvud. Jag kan hur som helst förstå frustrationen av att vara boksmart och samtidigt se de vackra (och i detta fall korkade) flickorna få alla toppjobb och alla toppmän medan hon själv kämpar sig fram. Så måste hon dessutom ta på sig ett uppdrag som har med skönhetsdrottningar att göra för att toppa allt. 

Jag gillade verkligen boken, även om själva detektivarbetet inte är så mycket att hänga i granen, allt liksom bara löser sig för våra huvudpersoner, men det finns en viss charm i det också. Jag läser ju inte boken för mysterierna… 

jordenrunt

bwa

 Botswana

Huvudstad: Gaborone
Officiellt språk: Engelska och Setswana 
Total population: 2,004,000
Life exextancy at birth m/f (years) 61/63
Probability of dying under five (per 1000 live births): 53

Statistik och karta taget från WHO’s hemsida.

 

Betyg: 4 av 5!

 

Vackra flickors lott (Damernas detektivbyrå #3) av Alexander McCall Smith | Origional title: Morality for beautiful girls| Antal sidor: 222|  Utgivningsår: 2001 (min utgåva 2007) | Förlag: Månpocket | Från: Mamma rensade sin bokhylla typ 2012


Lämna en kommentar

Men det var ju inte såhär det skulle gå med läsningen!

Mitt personliga mål är att läsa en bok och lyssna på en ljudbok åt gången. Men vilket projekt det är! Lyckades precis få ner antalet drastiskt men nu är jag uppe i fem pågående böcker igen! Jag skyller på en sak; för många olästa böcker i hyllan. Jag försöker

  1. Läsa de böcker jag mest av allt vill läsa just precis nu
  2. Låna ljudböcker för att minska på bokantalet
  3. Läsa hyllvärmare som jag envisas med att jag vill läsa
  4. Läsa böcker som jag snart haft stående i ett år när månaden är slut
  5. Läsa mina evigt stående hälsoböcker

*

Frågan är varför är jag så stressad? Varför kan jag inte ta det lugnt och läsa en bok i taget? Tanken får mig att bli helt förvirrad. Vadå, kan man läsa en bok i taget? Hur är det möjligt? Har inte gjort det sedan jag var typ nio år. När jag var yngre hade jag tio böcker igång samtidigt och körde kapitelläsning och så bytte jag till nästa. Jag är inte mycket bättre nu.

De jag läser för tillfället är dessa:

9789172322226_large_nomad-en-personlig-resa-genom-civilisationerna_pocket  9789146221494_200_var-blev-du-av-bernadette  15703332

20210069789129677812_200

 

Nomad läser jag för att jag drog denna hyllvärmare från min lilla skål (ja jag kör också med skål) och den är väldigt bra. Var blev du av Bernadette? läser jag för att den blir hyllvärmare nästa månad. Den är också väldigt bra, helt utanför min comfort zone och helt underbar! Sen kunde jag helt enkelt inte vänta längre! A Corner of White är skriven av min absoluta favoritförfattare Jaclyn Moriarty och jag kan inte fatta att jag väntat så länge med att läsa den! Un Lun Dun började jag med i mars då den skulle bli hyllvärmare men den är på över 500 sidor och relativt seg… Nyckeln lyssnar jag på för att jag verkligen vill det!

Alla böcker är galet olika och jag blandar sällan ihop handlingar. Men jag vill ändå ta det lugnt med min läsning. Jag ska försöka, i och med maj, att ha EN pågående läsbok och EN pågående ljudbok. Kanske varannan vill läsa nu nu nu och varannan hyllvärmare? Wish me luck, nu ska vi ta det lugnt när vi läser och må bra av det!


Lämna en kommentar

Jorden runt-läsning: Elfenbenskusten

elfenbenskustens-flaggaDenna gång blev det inte en tydlig skönlitterär bok, utan mer åt facklitteratur, men det går bra, så länge boken utspelar sig i landet är det okej. Nu har jag i alla fall vart och besökt Elfenbenskustens politiska situation och det var… intressant.

Handling (från goodreads):

Pierre Schori och Maud Edgren-Schori skissar bakgrunden till händelserna i Elfenbenskusten och ger en unik inblick i ett land i djup kris. De diskuterar gapet mellan säkerhetsrådets resolutioner och verkligheten i fält, kvinnors villkor i krig och den afrikanska ungdomens roll, samt afrikanernas egna synpunkter på demokrati.

Kommentar:

Jag är besviken på denna bok. Jag är inte så förtjust i politik. There I said it. Okej, man kan argumentera att allt är politik så jag specificerar och säger att jag har sjukt svårt för politiska personer, organisationer, förkortningar, lagar och allt sånt där.

Jag trodde denna bok skulle omfatta lite mer personliga berättelser från folk som bor i Elfenbenskusten. Inte nödvändigtvis snyfthistorier, men boken heter ju Elfenbenskusten så ursäkta att jag trodde det skulle innefatta Ivorianer! Eller lite snack med några rebeller. Något. Liksom.

Vad har vi lärt oss? Presidenten vill inte avgå när han förlorade valet. Okej, so why am I not surprised? Kommer inte ihåg om det var boken eller en föreläsning som berättade att när en president avgår i Elfenbenskusten (och andra länder) så försvinner liksom alla ekonomiska ”tryggheter”, och då är det ju liiite mer förståeligt att man inte ger upp sin post utan lite fight.

Stundtals spännande, stundtals för mycket politiskt ordbajs.

jordenrunt

civ

  • Côte d’Ivoire 

Huvudstad: Yamoussoukro
Officiellt språk: Franska och cirka 70 andra, bl.a Baoulé, Sénoufo och Yacouba
Total population: 19,840,000
Life exextancy at birth m/f (years) 55/58
Probability of dying under five (per 1000 live births): 108

Statistik och karta taget från WHO’s hemsida.

 

Betyg: 3 av 5!

 

Elfenbenskusten: En utmaning för FN och Afrika avMaud Edgren-Schori och Pierre Schori| Antal sidor: 144|  Utgivningsår: 2011 | Förlag: Leopard förlag | Från: Utrikespolitiska föreningen, Development day 2012

 


2 kommentarer

Två veckor av nya erfarenheter

Det har inte blivit mycket blogg. Det har inte blivit mycket av något känns det som, mer än att skriva C-uppsats, läsa och motionera. Det finns en förklaring till vad jag gjort denna vecka som kanske är kontroversiell, but I don’t freakin’ care.

Jag har fastat.

Vet inte hur utelämnande man ska vara men jag är sockerberoende, och det håller på att förstöra mitt liv, om det inte redan gjort det. Kexchokladreklamen ”Du är värd detta” eller hur det nu marknadsfördes fick mig att bli så arg och ledsen. Värd vad? Att förgifta sin kropp i oproportionerliga mängder? Tack, tack så j*vla mycket. Jag är värd ett liv där jag mår bra och kan gå förbi en matbutik utan att trycka i mig en massa choklad.

Jag har vart så trött, så grinig, så ledsen och nere i flera år nu. Det botas endast med choklad och det blir värre med choklad.

Så jag har fått hjälp. Tre månader av intensiv träning, omlagd kost och start med två veckors fasta då jag druckit alla mineraler, vitaminer och proteiner och [insert vad kroppen behöver här]. Jag har växlat mellan att må oerhört bra till att må väldigt dåligt. Kroppen har verkligen rensat ut saker som legat och ruttnat i en. Det har visat sig i tarmvred, huvudvärk, trötthet, panik. Det har OCKSÅ visat sig i bättre hud än jag haft sedan början av tonåren, oerhörd ork, glädje, förståelse, hopp, fint hår. 

Idag åt jag fast föda för första gången på två veckor. Ett ägg och två matskedar keso (för man måste trappa upp försiktigt annars blir närmsta tiden ett helvete för tarmen). Jag fattar inte att jag klarade detta! Jag grät första dagen när jag insåg att skit, jag får inte äta mat! Jag har drömt om sallad med mozzarella, ägg, quorn, choklad och allt annat fint. Men jag klarade det, och guess what, jag skulle kunna göra detta igen. Jag känner mig förnyad och att jag gjort något för mig själv som i början kan kännas som självplågeri men som sedan utvecklas till något mycket större.

Det ska bli så härlig sen när jag får äta riktiga portioner. Och förhoppningsvis, FÖRHOPPNINGSVIS kommer jag ha choklad och sockernivån under kontroll. Jag får hjälp och jag vet hur jag ska göra. Men ett liv utan choklad är ett liv som jag inte är säker på att jag orkar med just nu. Så en chokladkaka en till två gånger i veckan och sen känna sig nöjd vore ideal. Men det krävs jobb.

Well, fastan är över, hälften vunnet. Vill ni veta mer får ni absolut fråga.


Lämna en kommentar

Jorden runt-läsning: Colombia

colmbiaDet går lite segt med min Jorden runt-läsning, men så kan det vara ibland. Har i alla fall kört två flugor i en smäll (fast så vill jag inte säga för jag har inget behov av att döda flugor. Jag har ätit två chokladbitar i en tugga, där, nailed it!) och körde en klassiker samtidigt. Har nämligen gjort en litterär reda till Colombia och hälsat på familjen Buendías uppgång och fall.

Handling (från Bokus):

Det här är berättelsen om byn Macondo och om famlijen Buendía, om dess vilda, destruktiva män och dess kloka kämpande kvinnor. Fylld av vitalitet och realism, fantastiska historier och bisarra detaljer. Macondos grundläggare med sina gigantiska krafter och sin okuvliga vilja, hans hustru Ursula, revolutionären Aureliano, kampens och nederlagets man, bananbolaget och strejkerna, släktens extravaganta kvinnor, den sista generationen Buendía med den nye Aureliano, isolerad från hela världen utom från sin älskade – med oemotståndlig berättarglädje målas denna överdådiga familjefresk, där fantasi och realism smälter samman till en sagolik verklighet.

Kommentar: 

Oj det tog tid att läsa denna bok… och nästan längre tid att recensera den. Jag antar att jag gav den sin tid då personer jag pratat med verkligen har hyllat den som underbar, och missförstå mig inte, det var en bra bok. Ibland känns det dock som om vissa författare (speciellt nobelprisvinnare) inte behöver förklara typ något i sina böcker. De kan skriva om något och sen på nästa rad är vi tre år framåt eller bakåt i tiden för att sedan vara på exakt samma ställe igen, utan någon som helst förklaring till varför. Men det är ju geeeniiiiiier vi pratar om så det är okej. Eller nått. Sen har vi ju då namnen. Aaah, namnen. Sex generationer, alla med samma namn, pluspoäng till den som kan hålla isär dem. 

Med detta sagt, det var en spännande historia. I slutet kände jag verkligen den där ensamheten som så fint finns med i titeln. Kände mig till och med lite obekväm (fast på ett bra sätt)

Däremot tyckte jag mycket illa om min utgåva av boken, någon gammal pocket från sjuttiotalet som jag hittade second hand. Texten var tryckt på ett jobbigt sätt och jag fick kramp i handen av att hålla i boken, vilket kan ha bidragit till att det tog år och dagar att läsa ut den. Hade jag haft en annan kopia tror jag jag hade tyckt annorlunda om hela läsupplevelsen.

Gabriel García Márquez hintade en händelse redan vid första kapitlet. I början kunde jag inte förstå dess relevans, men ju närmare jag kom mot slutet förstod jag att det förmodligen var mer relevant än jag först trott. Så när jag var på det sista kapitlet höll jag på att hoppa upp och ner av iver för att se om det skulle hända eller inte. Det gjorde det!! Det freakin’ gjorde det!! Geni! Tyvärr hände det dock fem sidor för tidigt, hade han avslutat med den händelse hade det vart perfektion.

Men hur som helst, jag har läst boken, den var bra, men inte den bästa jag läst. Jag står fast vid att min utgåva förmodligen också bidrog till det. Mina stackars ögon och min stackars hand

jordenrunt

col

Colombia 
Huvudstad: Bogotá
Officiellt språk: Spanska
Total population: 47,704,000
Life exextancy at birth m/f (years) 74/81
Probability of dying under five (per 1000 live births): 18 

Statistik och karta taget från WHO’s hemsida.

Betyg: 3 av 5!

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez | Spanish origional title: Cien años de soledad | Antal sidor: 432|  Utgivningsår: 1967 | Förlag: Wahlström och Wikstand | Från: Småsyskonens dagis hade loppis, oktober 2012


4 kommentarer

Klassikerboxen

Det tog ungefär ett halvår att läsa alla böckerna från boxen, förmodligen för att jag läste alla vid sidan av andra böcker. Nu i efterhand känns alla böcker som en egen klassikerutmaning i sig och alla får då den titeln därefter i recensionerna nedan…

”Läs en klassiker som du förut inte hört talats om”

PappaLangben

Pappa Långben av Jean Webster | Origional title: Daddy-Long-Legs |Antal sidor: 167 | Original utgivning: 1912 | Handling

Kommentar: Denna klassiker var ju helt underbar! Jag har fortfarande svårt att smälta att jag inte hade någon aning om att den existerade innan jag köpte boxen.

Det var otroligt underhållande att få läsa om Jerushas liv i form av brev (ja, romanen utspelar sig i brevform). Hon blir skickad till college trots att hon är föräldralös och tjej, av en sponsor som endast brukar skicka pojkar. Hans ända krav är att hon ska skriva ett brev till honom en gång i månaden om hur allting går.

Breven är väldigt ärliga, intressanta, och lustiga, och jag är glad att romanen var i brevform. Det passade. Dock insåg jag en sak ganska snabbt in i boken. Det som stör mig med detta är att jag inte vet om det var otroligt obvious eller om jag är super observant och smart som upptäckte detta. Och eftersom ingen jag frågat har läst boken kan jag inte diskutera detta med någon. Men jag har en lösning: LÄS BOKEN, så pratar vi sen. Den är helt klart värd att läsa.

 

”Läs en klassiker som du inte tänkte läsa”

Ungakvinnor

Unga Kvinnor av Louisa May Alcott| Origional title: Little Women |Antal sidor: 351 | Original utgivning: 1868 | Handling

Kommentar: Jag tyckte bättre om Pappa Långben men måste ändå säga att jag blev positivt överraskad av denna söta lilla historia. Det är fullt förståeligt hur det kom sig att detta bekom en klassiker, nästan tidlös till och med. Och varför den klassas som en klassiker för yngre. Moralen. Åh denna moral. Men jag gillade den ändå, jag kände att alla fyra tjejer gick igenom sådana karaktärsutvecklingar genom historiens gång. Mamman var rolig tyckte jag, hon skulle alltid säga rätt saker. Såg henne lite som Benjamin Syrsa – THE samvete liksom.

 

 

”Läs en klassiker från en författare du redan läst något av”

AgnesCecilia

Agnes Cecilia – En sällsam historia av Maria Gripe | Antal sidor: 220 | Original utgivning: 1981 | Handling

Satt galet fastklistrad till denna roman! Hur underbar som helst! När jag skriver denna recension var det över en månad sedan jag läste den så minnet över detaljer är inte det bästa tyvärr. Den var spännande, fylld av magisk realism och karaktärerna var intressanta. Jag förstår verkligen Noras smärta över att känna sig som en börda för sin fosterfamilj. Hur skulle man själv reagera om (trots att familjen är hur underbar mot en som helst) började det hela med något som ”okej, vi tar väl hand om henne dååååå”?

 

 

”Läsa en klassiker du velat läsa länge”

Den-hemliga-trädgården

Den hemliga trädgården av Frances Burnett| Origional title: The Secret Garden |Antal sidor: 291 Original utgivning: 1911Handling

Denna bok tyckte jag om, för att vara en bok med inte så värst mycket handling men väldigt mycket character development (ganska så extremt mycket). Jag blir lite provocerad av allt prat om hur aweful och bortskämt Mary är. Eh, efter första sidan märker man att föräldrarna är de ondaste varelserna i världshistorien (liten överdrift där) och vad sjutton förväntar de sig?! Men tydligen ska det ju vara viktigt för historien att Mary är världens mest bortskämda unge (föräldrarna… arghlermgjdöljgm ledsen för tangentilskan) så att hennes utveckling kan bli så stor sen i slutet.

Men jag gillade ändå boken, författaren verkade ändå medveten om att det var omständigheterna som fick både Mary och Collin att uppfattas som hemska barn. Och som jag redan sagt, det fanns inte mycket handling, men det var ändå en mysig bok. 

”Läs om en klassiker”

aliceiunderla

Alice i Underlandet av Lewis Carroll| Origional title: Alice in Wonderland |Antal sidor: 116 Original utgivning1865 Handling

En efterlängtad omläsning! Tycker fortfarande den är helt fantastisk (förutom slutet! Jag kan inte betona nog hur mycket jag ogillar slutet. Knappt någon berättelse klarar av ett sådant slut). Kommer snarast läsa om ”Alice through the looking glass”.

 

 

 

klassikerboxen

 Klassikerboxen Repris |Antal böcker: 5 | Utgiven: 2011 | Omslagsdesign: Malin Westman  | Omslagsillustration:  Linda Bodén  | Från: Min pappa när vi var i Sunne, november 2012

Det var alla enskilda böckerna och som helhet måste jag säga att det var väldigt mysig läsning!


2 kommentarer

Äta djur

13029894_O_1

Handling (från förlaget):

När Jonathan Safran Foer blev pappa började han fundera på vilken mat han skulle ge sin son. Själv hade han av och till varit vegetarian sedan han var nio år, men egentligen aldrig funderat särskilt mycket på varför. Kanske var kött något hans son behövde äta för att få i sig allt nyttigt. 

Äta djur är Foers första fackbok (och enda, påstår han själv) och är lika mycket en filosofisk essä som ett upprörande reportage och en ögonöppnare för alla som någon gång funderat över vad det innebär att äta djur. 
Han har intervjuat filosofer. Han har hälsat på hos den enda kalkonfarmaren i USA som låter fåglarna gå fritt utomhus, en vegatarian som föder upp köttkor och en etisk slaktare. När han hörde av sig till livsmedelsjättarna möttes han dock av tystnad, och de enda som kunde hjälpa honom att göra ett studiebesök på de riktigt stora djuruppfödningsanläggningarna var djurrättsaktivister som i hemlighet filmar och dokumenterar missförhållanden.
Det han kom fram till var att det inte är fel att äta kött. Men att det till 99 procents sannolikhet är fel att äta den köttbit som ligger på tallriken framför dig. 

Kommentar:

På ätt sätt är jag inte rätt person att läsa denna bok och chockas över hur köttet och framförallt djuren är behandlade. Jag är vegetarian. Har i år vart det i tio år och jag vet hur djuren blir behandlade. MEN, ibland behöver man hjälp till att komma ihåg varför man egentligen blev vegetarian. Efter dessa snart tio år har jag sett så mycket obehagliga blickar och kroppsspråk från folk som inte vill tala med en mer för att de tror att man ska slänga färg på dem. Hört så många konversationer som går ”Aha så du är vegetarian” ”Japp” ”alltså jag försöker ju inte äta så mycket kött… jag skulle aldrig klara mig utan kött… jag äter bara sådant kött… Aha, varför då?” like I care. Eller när någon svarar i ens ställe ”Hon är vegetarian för att det är synd om djuren” med betoning som får det att låta som om jag vore tolv år.

Men boken fick mig nästan att vilja börja äta kött så jag kan bli vegetarian tack vare att ha läst denna bok. Om det låter vettigt. Lite som det där skämtet där doktorn frågar patienten ”röker ni?” ”Nej…” ”det var synd, för ni skulle må bra av att låta bli”.

Man är dock aldrig ett saint (om man nu så gärna vill vara det). Jag kan göra ännu mer. Prova mer vegansk mat. Stå upp lite mer för mitt val och inte prata bort det bara för att personerna som frågar är jobbiga och vill framhäva sig själva för att de inte ska få dåligt samvete.

Jag kände hur Jonathan Safran Foers budskap verkligen hittade fram. Det är inget fel med att äta kött per se, det är bara det att köttet du äter kommer från så starka förintelse-liknande omständigheter att det inte borde accepteras ens lite grann. Sen nämner han även i den svenska utgåvan att EU och USA har lite olika mått på vad som är acceptabelt inom köttindustrin.

Jag rekommenderar boken och ger den

Betyg: 4 av 5

Äta djur av Jonathan Safran Foer| Org. title: Eating Animals | Antal sidor: 327| Utgivningsår: 2009 (min utgåva 2012) | Förlag: Norstedts| Från: Kommer verkligen inte ihåg