bokhandlarn


2 kommentarer

Weird things customers say in bookshops

12640991Handling (från Goodreads):

This Sunday Times Bestseller is a miscellany of hilarious and peculiar bookshop moments:
‘Can books conduct electricity?’
‘My children are just climbing your bookshelves: that’s ok… isn’t it?’

A John Cleese Twitter question [‘What is your pet peeve?’], first sparked the ‘Weird Things Customers Say in Bookshops’ blog, which grew over three years into one bookseller’s collection of ridiculous conversations on the shop floor. 

From ‘Did Beatrix Potter ever write a book about dinosaurs?’ to the hunt for a paperback which could forecast the next year’s weather; and from ‘I’ve forgotten my glasses, please read me the first chapter’ to’Excuse me… is this book edible?’

This full-length collection illustrated by the Brothers McLeod also includes top ‘Weird Things’ from bookshops around the world.

Kommentar:

En anledning till att jag ville läsa den här boken är för att jag jobbar i en bokhandel och var nyfiken på om jag kunde känna igen mig i alla dessa quotes. Det kunde jag… på första sidan:

”I read a book in the sixties. I don’t remember the author, or the title. But it was green, and it made me laugh. Do you know which on I mean?”

Den var ganska så dead on. Men tro’t eller ej, ibland hittar jag faktiskt böckerna som kunderna är ute efter trots vagaste beskrivning i världshistorien. Känner mig lite som Sherlock Holmes då. Eller Kalle Ankas tursamme kusin.

Men efter denna lände jag att det var lite mer stand-up comedy istället för verkliga historier. Det är säkert sant att kunder kan säga sådana saker som de gör i boken, men jag tvivlar starkt på att det är en majoritet. Självklart tror jag inte boken ljuger.  Kan ju vara kulturellt också, jag är inte brittisk. Om en kund i ”min” bokhandel kommer in för att titta på en viss bok för att sedan köpa den online är det knappast något kunden säger mig rakt upp i ansikten. Jag överhör ibland kunder säga det till varandra, men inte till mig.

Boken var rolig i början, men jag vet inte hur många gånger jag slagit handflatan mot huvudet åt hur ignoranta många människor är. Nyligen hade jag faktiskt en liknande situation med en turist som ville ha böcker för 900 kronor… utan pinkod eller någon form av legitimation på sig. Vi kunde ju inte acceptera det för kortet kunde vara stulet! Fick världens längsta utskällning om hur VI är det ENDA stället i Stockholm som inte kan godkänna dessa och på detta stället kan du göra så och på det andra stället så och OH HELVETES J***** VARFÖR HAR DU EN FÖRELÄSNING FÖR MIG OM MIN EGNA STAD????!!!! Vill ni veta hur det slutade så hittade han 900 kronor kontant i sin ficka, så ja, vi fick ju pengarna. Han slösade massor. Han var arg, men seriöst, om han tidigare köpt saker utan kod och legitimation måste det vart under 100 kronor. Över det går det ju inte att acceptera. Vad är annars poängen med koder och legitimation?

Annars var boken lite smårolig, men ingen igenkänningsfaktor här inte. Dessutom tycker jag det kan vara trevligt att uppmärksamma alla underbara kunder man har också. Låter ju som att KUNDEN är en konstig varelse som borde spärras in ibland. 

Betyg: 3/5

Weird things customers say in bookshops av Jen Campbell| Antal sidor: 119|  Utgivningsår: 2012 Förlag: Constable and Robinson | Från: Bokpotaten, mars 2013, Tack :)

 


Lämna en kommentar

Gregor the overlander (hallå, illamående)

H262430andling (från goodreads):

This irresistible first novel tells the story of a quiet boy who embarks on a dangerous quest in order to fulfill his destiny — and find his father — in a strange world beneath New York City.

When Gregor falls through a grate in the laundry room of his apartment building, he hurtles into the dark Underland, where spiders, rats, cockroaches coexist uneasily with humans. This world is on the brink of war, and Gregor’s arrival is no accident. A prophecy foretells that Gregor has a role to play in the Underland’s uncertain future. Gregor wants no part of it — until he realizes it’s the only way to solve the mystery of his father’s disappearance. Reluctantly, Gregor embarks on a dangerous adventure that will change both him and the Underland forever.

Kommentar:

Nej. Denna funkade inte alls för mig, kände mig ganska illa till mods (och nej, det beror inte på insekterna… men det hjälpte inte direkt). Det var en svår bok att betygsätta. Språket var det inget fel på. Egentligen inte handlingen heller. Karaktärerna hade personlighet. Men den gav mig liksom ingenting, och jag vet inte varför.

Den påminde mig lite om filmen Epic och andra historier där huvudpersoner krymper ned till insektsstorlek. Det i sig stör mig inte så speciellt mycket, men denna gång gjorde det det. Jag ville bara att boken skulle ta slut och ser ingen poäng med att fortsätta med serien. 

Men ja… jag blev obekväm av någon anledning. Förmodligen för att jag hela tiden tänkte på deras mamma. Först försvinner hennes man och sedan hennes pojke och bebis. Hur i helskotta kan man komma över en sådan sak? Spelar ingen roll att det är påhittat, jag mår dålig av att läsa om folk som försvinner och kämpar för att komma hem medan en person hemma förtvivlat letar efter personen (som liten hade jag till och med problem med att se ”Den otroliga vandringen” av den orsaken!)

Okej så jag skulle kunna rekommendera boken på jobbet till kunder som är ute efter en lätt äventyrshistoria till sina barn eller sig själva. För mig tog dock sagan slut. 

Betyg: 3 av 5!

Gregor the overlander av Suzanne Collins | Antal sidor: 326|  Utgivningsår:2003 Förlag: Scholastic | Från: stadsbiblioteket, Stockholm


Lämna en kommentar

The perks of being a wallflower

9780613237529_large_the-perks-of-being-a-wallflowerHandling (från Goodreads):

Charlie is a freshman.

And while he’s not the biggest geek in the school, he is by no means popular. Shy, introspective, intelligent beyond his years yet socially awkward, he is a wallflower, caught between trying to live his life and trying to run from it.

Charlie is attempting to navigate his way through uncharted territory: the world of first dates and mix tapes, family dramas and new friends; the world of sex, drugs, and The Rocky Horror Picture Show, when all one requires is that perfect song on that perfect drive to feel infinite. But he can’t stay on the sideline forever. Standing on the fringes of life offers a unique perspective. But there comes a time to see what it looks like from the dance floor.

The Perks of Being a Wallflower is a deeply affecting coming-of-age story that will spirit you back to those wild and poignant roller-coaster days known as growing up.

Kommentar:

Denna bok höll mig sällskap i Tanzania. Mellan allt fältarbete och intervjuer så kände man för att ta det lugnt, sätta sig på gräsmattan och bara läsa lite. Jag valde helt klart rätt bok för det. Nu ser den helt ut som om jag rullat i lera med den, av någon anledning. Tror det är min adapter som skrapade sig mot den, och den röda jorden.

”It’s like he would take a photograph of Sam, and the photograph would be beautiful. And he would think that the reason the photograph was beautiful was because of how he took it. If I took it, I would know that the only reason it’s beautiful is because of Sam” (p. 48)

I början hade jag dock svårt att förstå boken. Charlie verkade inte alls vara en 15-årig kille (snarare tolv…) och det var bara allmänt skumt. Men efter ungefär 60 sidor in blev jag helt förtrollad. Händelser började låta vettiga och jag ville både fortsätta boken och spara den så att jag skulle ha den kvar.

Jag hade ett problem med boken som faktiskt har med formatet att göra och inte alls med själva handlingen. Boken utspelar sig tidigt 90-tal. Hans bästa vän är homosexuell. Så när man i slutet av boken har en PSA om att man  ska testa sig för AIDS så är det kanske inte så konstigt att jag tror att det kommer vara en del av handlingen av boken. Jag väntade mig verkligen att snart sker något supersorgligt som har med AIDS att göra, förmodligen också död. Har hört att folk gråter av denna bok. Men INGET hände! Det gjorde i sig inte historien sämre men jag tyckte att det var false advertisement och väldigt stereotypiskt och rent av trångsynt! Visst det är viktigt att testa sig men var fanns relevansen för detta? Varför inte sätta den i en bok som faktiskt handlar om AIDS? Det störde mig. Lite som att ha en PSA om att testa sig för livmoderhalscancer i en bok där huvudpersonen är kvinna. Har inget med handlingen att göra men hey… why not?

Boken var speciell, på ett bra sätt. Jag har fortfarande svårt för hur Charlie agerade extremt barnsligt för sin ålder, men det löser upp sig mer och mer ju längre man kommer in i historien. Jag kommer förmodligen läsa om den om några år!

Jag rekommenderar den verkligen till dem som inte läst boken än. Men be cautious, boken är superhypad och då finns det såklart risk att den inte lever upp till förväntningarna. Av någon anledning gör hypade böcker något med potentiella läsares hjärnor. 

Betyg 4/5

The Perks of being a Wallflower av Stephen Chbosky | Antal sidor: 213 |  Utgivningsår: 1999 | Förlag:  MTV books | Från: min pappa april 2013

 


Lämna en kommentar

The Ice Cream Girls (Solklar femma!)

hämta (1)Handling (från Goodreads): 

As teenagers Poppy Carlisle and Serena Gorringe were the only witnesses to a tragic event. Amid heated public debate, the two seemingly glamorous teens were dubbed ‘The Ice Cream Girls’ by the press and were dealt with by the courts.

Years later, having led very different lives, Poppy is keen to set the record straight about what really happened, while married mother-of-two Serena wants no one in her present to find out about her past. But some secrets will not stay buried – and if theirs is revealed, everything will become a living hell all over again…
Mina recensioner av: Goodnight, Beautiful | Marshmallows for breakfast | The woman he loved before
Även läst men det var innan Goodreads och bloggen: The cupid effect | My best friend’s girl | The Chocolate run 

Kommentar:

Perfektion! 

Den första boken jag läste av Dorothy Koomson var The Cupid Effect som jag hittade i London av en slump innan mitt liv skulle förändras drastiskt (dramatiska Emilie försöker beskriva första gången hon skulle gå och se musikalen Wicked. En musikal hon älskar och kan alla sånger till). Böckerna av henne jag läst efter den har inte slagit denna boks briljans! Det ändrades dock med ”The woman he loved before” och har nu dubbeländrats med ”The Ice cream girls”. Hon blir ju ta mig tusen bara bättre och bättre!

Från sida ett var jag fast. 

Okej, jag satt ju inte direkt och mös när jag läste boken, tvärtom var jag ständigt frustrerad av karaktärernas val och handlingar (förutom när det gällde domestic violence-delarna, då var jag arg på HONOM, för jag tänker inte döma kvinnor – och män – som faller offer för sådana människor!). Men tänk om alla karaktärer hade gjort precis som jag ville att de skulle göra för deras eget bästa, hur bra hade historien vart då? INGET hade ju hänt liksom! En trevligare historia, men helt händelselös. Plus att den inte skulle få igenom sitt budskap, så by all means, fortsätt agera som ni gjorde. 

Alltså, perfektion! Jag älskade verkligen den här boken! Det var så svårt att lägga den ifrån mig. Men samtidigt var det svårt att läsa den då alla dessa känslor väcktes i mig. Spänning, obehag, sorg, glädje, ilska… 

Det värsta är när man kommer på något och man inte kan prata om det. Det skulle spoil:a allt. Men vi pratar i gåtor då. Det var en mening, en liten liten pyttemening som fick mig att förstå VEM det var som bar ansvaret för allt skit som dessa två flickor råkade ut för. Väldigt diskret, skulle inte förvåna mig om det endast var jag som upptäckte det, för jag tror inte man ska upptäcka den. Jag vill veta om andra också gjort det, men då måste ju folk läsa boken först. Så läs den. 

Innehöll allt som jag kan önska mig i en bok. Men som sagt, Dorothy är ju proffs på att få mig nöjd.

Betyg: 5 av 5!

The Ice Cream Girls av Dorothy Koomson | Antal sidor: 468|  Utgivningsår: 2010 Förlag: Sphere | Från: min pappa, januari 2013

 

 


Lämna en kommentar

Ape House

517P7VppykLHandling (från Goodreads):

Sara Gruen’s Water for Elephants has become one of the most beloved and bestselling novels of our time. Now Gruen has moved from a circus elephant to family of bonobo apes. When the apes are kidnapped from a language laboratory, their mysterious appearance on a reality TV show calls into question our assumptions about these animals who share 99.4% of our DNA.

A devoted animal lover, Gruen has had a life-long fascination with human-ape discourse, and a particular interest in Bonobo apes. She has studied linguistics and a system of lexigrams in order to communicate with apes, and is one of the few visitors who has been allowed access to the Great Ape Trust in Des Moines, Iowa, where the apes have come to love her. In bringing her experience and research to bear on this novel, she opens the animal world to us as few novelists have done. 

Recension av Water for Elephants

Kommentar:

Jag tyckte så galet mycket om denna bok! Vilket jag i och försig förväntade mig då jag älskade ”Water for Elephants”. Egentligen hade de två romanerna inget med varandra att göra (förutom personer som delar sin kärlek och respekt för djur och onda människor som skadar dem). 
 
Boken drog upp så galet mycket känslor i mig! Ena sekunden tänker jag ”Det spelar ingen f-ing roll hur fanatisk du är, du får INTE…. SPOILER??        [spränga labb bara för att de kallas labb och har apor i dem”, det betyder inte att aporna lever ett förjävligt liv. I detta fall hade aporna det så mycket bättre där än vad som hände sedan. Det var ett SPRÅKlabb och aporna var behandlade som familjemedlemmar. Men sedan när huvudpersonen letar efter aporna i ett biomedicinskt labb så ändrades mina åsikter drastiskt. Hur fan kan man behandla djur sådär?! Spräng stället!!!! Så mycket känslor…]

Jag kan dessutom inte komma över det faktum hur det kan vara intressant ur en vetenskaplig synvinkel att veta hur lång tid det tar för båda parter att dö av att separera mamman och bebis ifrån varandra. VARFÖR BEHÖVER VI VETA DET? Mitt common sense säger mig att det är FREAKIN’ TRAUMATIC och att ingen av parterna kommer vara i livet särskilt länge. Ingen jäkla forskningsrapport needed there…

Okej, så trots alla dessa känslor av ilska på djurförsök, på fanatiker, på media, på idioter, på media, på människor som tittar på program av djurplågeri för skojs skull, och på media, så älskade jag denna bok! Jag är dessutom tacksam för att Sara Gruen inte tog den uppenbara ”love interest” tillvägagångssättet som så lätt skulle kunna blivit gjort. Well done, I applaude you!

Slutet var dock lite för glatt för alla inblandade (de goda vill säga), men jag kan leva med det. Det kan jag verkligen. 

Läs den!

Betyg 4,5/5

Ape House av Sara Gruen | Antal sidor: 367|  Utgivningsår: 201o | Förlag:  Two Roads| Från: min pappa januari 2013


Lämna en kommentar

Little Bee

littlebee-201x300Handling (från goodreads): 

WE DON’T WANT TO TELL YOU TOO MUCH ABOUT THIS BOOK. It is a truly special story and we don’t want to spoil it. Nevertheless, you need to know something, so we will just say this: It is extremely funny, but the African beach scene is horrific. The story starts there, but the book doesn’t. And it’s what happens afterward that is most important. Once you have read it, you’ll want to tell everyone about it. When you do, please don’t tell them what happens either. The magic is in how it unfolds.

Kommentar:

Okay, fair enough or something. Låter dock lite som om någon vart lite lat med att skriva en baksidetext… Vi gör en kort sammanfattning. Little Bee från Nigeria. Sarah från England. De möts. Saker händer. Sarah är rätt clueless och tror att allt kan lösas här i världen trots att Little Bee är levande beviset på att nej, saker är inte lätt för alla människor.

Men vad tyckte jag då? När jag läste boken så var jag helt förtrollad av Little Bee som karaktär och hennes historia. I eftertanke blir boken mer och mer naiv om man lägger till Sarahs kapitel. Personer som kommer från en säker vardag utan krig, konflikter och folkmord kommer förmodligen alltid låta naiva. Men det finns olika grader. Man kan tycka att efter vad Sarah sett och hört med egna ögon och öron borde hon förstå hur komplicerat saker och ting är!

Jag gick in i boken utan att veta något, som ni ser så är baksidebeskrivning inget de satsade på direkt. Men okej, vi kör på, tänkte jag.

Boken var spännande, hjärtskärande, sorglig, hoppfull och naiv, med så olika betyg från människor att jag nästan måste ifrågasätta mig själv för att jag gett den ett högt betyg. Men hej, det är ju MIN läsupplevelse jag ska betygsätta, och den var helt klart vad jag förväntat mig, att det skulle vara bra. Och det var den. Jag är bara ganska irriterad på Sarah såhär i efterhand, men sånt behöver inte dra ner betyget.

Det som däremot drar ned betyget är slutet. Jag ska inte berätta vad som hände men det involverar ett open-ended slut där man vet vad som kommer hända tio sekunder efter att sista punkten sattes. Det var lite nytt för mig och jag är inte säker på att jag gillade det. Han har skrivit om glada saker, sorgliga saker, hemska saker, förödande saker, alltigenom boken, varför vågar han inte skriva ett propert slut?

Lite exempel på Sarahs naivitet kommer här men det är spoilers så läs det inte om du planerar att läsa boken

[Att hon tror att det går att skära av sig ett finger för att allt ska bli bra? Det funkar inte så. Jo visst, allt blev bra, eller halvbra. Little Bee fick gå fri från männen men hennes syster inkluderades visst inte i betalningen… Eller att man bara kan ringa migrationsverket och säga ”hallå, kan ni ge uppehållstillstånd åt en flykting som jag gömmer hon mig helt utan papper från ett land som man ENLIGT OSS inte ska ha någon anledning att fly från” eller min favorit, ”Såklart jag kan ta min lilla son till Nigeria där jag själv upplevt rebeller mördat och plöjt och tvingat mig skära av mitt finger. Jag kan till och med hålla honom nära män som bär vapen, vi är ju vita så vi är skonade” ja men tjena… ]

Jag tyckte verkligen om boken men det var då vissa saker. Författaren försökte få in något OCD-moment med pojken Charlie och hans illvilja att ta av sig sin Batman kostym. Bara det att anledningen till varför han inte tar den av sig hände långt EFTER att han konstant började ha den på sig in the first place.

I vilket som, jag rekommenderar boken,  men det finns väldigt grafiska scener som kan göra en illamående så tänk efter lite om du är känsligt. Dessutom är språket skrivet på dialekt så det blir mycket mer afrikansk engelska när Little Bee har sina kapitel eller pratar. Själv älskar jag det, men vissa kanske tycker sånt är jobbigt.

Betyg: 4/5

Little Bee (ev. the other hand) av Chris Cleave | Antal sidor: 270|  Utgivningsår: 2008 | Förlag:  Simon & Schuster| Från: pappa när han vart i London, januari 2013

 


1 kommentar

What on earth did I ”just” read?

Alltså! Jag började läsa den i december, jag läste klart den i januari. Har inte kunnat recensera den förrän nu för jag… I… just… ok?

crossroads

Handling (från Goodreads):

***Gold Medal READERS FAVORITE AWARDS WINNER 2012 for Young Adult-General*** (Jag har med det för det är freakin’ hilarious!)

Can two worlds collide in dreams? 

Protecting her from the fallen was his duty.
Falling in love was never part of his plan.
Loving her was forbidden.
Being with her was all that mattered, even if it meant he would be exiled for all eternity. 

Claudia Emerson’s life is about to change when her good friend, who coincidentally shares the same first and last name, dies in a tragic accident. Distraught at the loss of her friend, Claudia’s dreams become tumultuous, and through them she mysteriously travels to another world called Crossroads. There, she unexpectedly meets Michael, a nephilim–half angel, half human. Now that she’s been there, fallen and demons are after her, suspecting she must be special, and it is up to Michael and the other nephilim to protect her. Her dream becomes a nightmare as more secrets are revealed about who she really is, and the true identities of the people she loves most.

Kommentar:

Okay, first of all, hur kom denna bok förbi korrekturläsningen? Både omslagsmässigt och text. Ni kanske inte ser det på bilden men på min utgåva så är flickan galet dåligt inklistrad, det är pixligt och fjärilarna ser ut att komma från mitt gamla My Little Pony-spel från början av 2000-talet, eventuellt Musses målarlåda. Texten var för basic. Inget show don’t tell här inte. Hon försöker använda sig av alla skrivarknep ”in the book” och de används till sån grad att det känns forced och avbryter språket hela tiden. Jag kunde verkligen inte läsa berättelsen utan att känna för att ta fram pennan och stryka, eller omskriva varannan mening. 

Men som sagt, show, don’t tell. Här har vi lite exempel på varför jag tycker boken borde ha genomgått minst fem till noggranna korrekturläsningar:

  • ”Although I was happy to see him, I needed to see him” p. 76. You don’t say.
  • Det nästan OCD-aktiga behovet att upprepa ALLT fem gånger: ”I don’t know what to say. What words could I say to make it better? There were no words that seemed to fit a situation like this…” p. 91 eller (paraphrasing) ”I am afraid. I’m so terrified by this scary situation that is scares me to shiver like this with fear”.
  • Varför ska alltid ögonen vara det centrala? ”I opened my eyes… I closed my eyes… My eyes felt calmed… My eyes opened a bank account” ENOUGH WITH THE EYES ALREADY! ”My eyes followed his hand and I wondered how he was going to open the front door” p. 94. Några gånger är okej men  det här är extremt! Ögonmissbrukare!!
  • Instalove? NEJ, först måste man hata karaktären av någon anledning. ”Va, denna främling log inte åt mig! HAT, du är en idiot! HAT… Men alltså, han var ju så galet snygg…. Jag tror jag älskar honom. Va, älskar du mig med? Aha, du försökte dölja det och därför log du inte åt mig, how sweet” Puh-lease.
  • Hennes mamma ropar ”Happy birthday” vilket Claudia helt glömt bort. ””It hit me when I heard my mother’s voice. It was my birthday” p. 100. Well, maybe it hit you because she just said ”happy birthday”???
  • Den onda ängeln fungerade endast som ”exposition fairy”. Dök upp, avslöjade saker, försvann. Lather, rinse, repeat.
  • Varje gång du ska öppna munnen, Claudia, behöver du inte motivera varför för läsaren. I think we’ll be okay.

But wait, there’s more.

Alla dessa meningslösa fights mellan den onda ängeln Aden och den supersnygga alla tjejer drop-their-panties Michael är så patetiska att jag skrattar. Aden dyker upp, han avslöjar något, Michael förolämpar honom, det kommer cirka fem hundra demoner och fightas i hans ställe. Alla demoner dör. Did I mention att FEM änglar slogs mot dem? Min favorit är den näst sista fighten som gick ungefär såhär:

”I took you in but you abandoned me, come join the dark side or something else evil and explanatory” av Aden.

”NEVER, you took me in but I abandoned you because I realized you were evil or something else like that” av Michael

”You are a FOOL, give me the girl!”

”Never, I will fight you, even if you are a coward and you send some of your men to fight. And for some reason I need to say this in all pre-fights we have in case the reader hasn’t got it already” av Michael. ”Now, Aden, surrender or die”

”Have it your way” *poof* Aden försvinner

”Oh how could I let him go???”

Claudias farmor var en central person i boken. I slutet avslöjar hon något så galet stort som man aaaabsoluuuut inte kunde räknat ut själv. Innan det är försent berättar hon att Claudia måste hitta brevet. Hon hittar brevet. Och vad står då i brevet? PRECIS ALLT SOM FARMODERN REDAN BERÄTTAT, are you freakin’ kidding me?!

Och tillslut, Claudias vän Claudia som dör i början. Varför har de samma namn? Vad var poängen med henne? Den enda funktion denna kompis hade var 1) Få bästa vännen att låta som en j*vla douch när hon ringer Claudia för att försäkra sig om att det inte var HON som dött och när det var bekräftat blev så galet lättad. Att Claudia nyss förlorat en av sina andra bästa vänner det skiter vi i. och 2) Ha något som Claudia kan skylla på när hon är bekymrad över demonängeln som vill åt henne och inte kan berätta för folk ”nej alltså jag är bara lite nere över Claudias död” DOUCH.

Okej, nu till boken. Ja, jag störde mig på i princip allt men jag sätter lite skuld på förlaget också. De behöver ju inte trycka en halvfärdig bok! (Enligt deras hemsida ger de bara ut böcker med kvalité. Ja hemsidor ljuger ju inte…) Men hade den gått igenom vidare korrektur (anmäler mig frivilligt) så hade den kunnat bli något. Inget för mig, men för andra. Men den får pluspoäng för att den höll mig så underhållen och alltid hade något att prata om med mina vänner.

Betyg 2/5

Crossroads av Mary Ting | Antal sidor: 309|  Utgivningsår: 2011 | Förlag:  World Castle Publishing| Från: min mamma julen 2012 då jag önskade mig den för att den tydligen skulle påminna om Alice i Underlandet… It did not.